Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första serien - Lorden och hans rika amerikanska brud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
apacheindianerna, och Franks namn var bland dem, som dödats. Jag föll
ned sanslös, då jag läst detta, och var svårt sjuk under flera
månader efteråt. Pappa trodde, att jag skulle få lungsot, och
rådfrågade alla läkare i San Fransisco. Under ett år eller
längre hörde jag aldrig ett ord mer om Frank, så att jag
verkligen fullt och fast trodde, att han var död. Så kom lord St.
Simon till San Fransisco, och sedan kommo min far och jag
till London, och ett giftermål planerades och pappa var helt
belåten; men jag kände hela tiden, att ingen man på jorden
kunde ta min stackars Franks plats i mitt hjärta.
Hade jag gift mig med lord St. Simon, så skulle jag
naturligtvis även gjort min plikt mot honom; vi kunna inte befalla
över våra känslor, men vi kunna befalla över våra handlingar.
Jag gick till altaret med honom med den föresatsen att bli
honom en så god hustru som möjligt. Tänk er då mina känslor,
när jag, just som jag nalkades altaret, blickade tillbaka
och såg Frank stå i första bänken och betrakta mig. Jag trodde
först att det var ett spöke, men då jag kastade ännu en blick
dit, såg jag honom fortfarande stå där med ett forskande
uttryck i blicken liksom frågande mig, om jag var glad eller
bedrövad över att se honom. Det förvånar mig att jag inte
svimmade på fläcken; det gick runt i huvudet på mig, prästens
ord voro som ett surrande i mina öron. Jag visste inte vad
jag skulle göra. Skulle jag avbryta ceremonien och ställa till
en scen i kyrkan? Jag kastade åter en blick på Frank och han
syntes förstå mina tankar, ty han lade fingret på läpparna till
tecken att jag skulle vara tyst. Därpå såg jag honom skriva
ned något på ett papper och förstod, att det var till mig. Då
jag på väg ut efter vigseln gick förbi bänken, tappade jag min
bukett, så att den föll där, och han smög papperet i handen på
mig, då han lämnade tillbaka buketten. Det var endast ett par
ord, med vilka han bad mig komma till honom, då han gav
mig tecken. Naturligtvis tvekade jag aldrig ett ögonblick, att
min först plikt var att lyda Frank.
Då jag kom hem, talade jag om alltsammans för min
kammarjungfru, som hade känt honom i Kalifornien och alltid
stått på hans sida. Jag bad henne inte förråda någonting, utan
packa in några saker åt mig och hålla min regnkappa färdig.
Jag vet, att jag borde ha talat med lord St. Simon, men det
var så förskräckligt svårt inför hans mor och alla de där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
