Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra serien - Beryllkronan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
George Burnwell vunnit så stort inflytande över honom, ty
min son har ofta haft sin vän med sig hem till oss och jag har
själv känt, hur svårt det är att motstå hans bedårande sätt.
Han är äldre än Arthur och en man av värld ända ut i
fingerspetsarna, en man som varit överallt, sett allt och har en
utmärkt konversationsförmåga, vartill kommer att han är en
utomordentligt vacker karl. Men då han är borta och jag inte
längre står under inflytande av hans personlighets trollmakt
utan bedömer honom helt lugnt och sansat, inser jag av hans
cyniska sätt att tala och de blickar jag då och då märkt i hans
ögon, att han inte är en av de personer man kan lita på. Så
tänker jag, och min lilla Mary, som har en kvinnas snabba
instinkt i fråga om att tyda karaktärer, säger detsamma om
honom.
Nu återstår det mig endast att beskriva denna Mary. Hon
är min brorsdotter, men då min bror dog för fem år sedan och
lämnade henne ensam i världen, adopterade jag henne och
har sedan dess alltid betraktat henne som min egen dotter.
Hon är en solstråle i mitt hem — vacker och älsklig, kärleksfull,
därtill en utmärkt liten husmor, på samma gång hon har
ett så stilla och behagligt sätt som någon kvinna kan ha. Hon
är min högra hand, jag vet inte vad jag skulle ta mig till
utan henne. Hon gör mig emot endast i en enda punkt — två
gånger har min son friat till henne, ty han är passionerat
förälskad i henne, men hon har båda gångerna vägrat att bli
hans hustru. Jag tror, att hon om någon kunde ha fört
honom på rätta vägar och att, om han blivit gift, hela hans
levnadssätt skulle ha blivit förändrat; men efter vad som nu hänt
är det tyvärr för sent — ohjälpligt för sent!
Nu, mr Holmes, känner ni till de personer, som vistas i
mitt hus, och jag kan fortsätta min sorgliga historia.
Då vi i går afton drucko kaffe i salongen efter middagen,
berättade jag för Arthur och Mary vad som förefallit, utan
att nämna min klients namn, och anförtrodde dem, vilken
dyrbar skatt vi hade under vårt tak. Lucy Parr, som hade
burit in kaffet, hade lämnat rummet igen, det är jag säker
på, men däremot är jag inte alldeles säker på, att dörren var
stängd. Mary och Arthur voro mycket intresserade och ville
gärna se klenoden, men jag ansåg det bäst att inte ta fram
den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
