Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra serien - Krymplingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jag ger er mitt hedersord på att hon är oskyldig.»
»Alltså är ni den skyldige?»
»Nej, det är jag inte.»
»Vem var det då, som dödade överste James Barclay?»
»Det var en rättvis försyn, som dödade honom. Men kom
ihåg, att hade jag verkligen krossat skallen på honom, såsom
mitt hjärtas önskan var, så hade det inte varit mer än han
förtjänt av min hand. Hade inte hans eget brottsliga medvetande
dödat honom, så är det troligt, att jag nu haft hans blod på
mitt samvete. Ni vill att jag skall berätta historien? Nåja, jag
vet verkligen ej, varför jag inte skulle göra det, jag har
ingenting att blygas över.
Saken förhåller sig på följande sätt. Ni se mig nu med en
rygg som en kamels och mina revben vridna ur led, men det
fanns en tid, då korpral Henry Wood var den ståtligaste
karlen i 117:de infanteriregementet. Vi voro i Indien på den tiden
och garnisonerade på en plats, som vi kunna kalla Bhurtree.
Barclay, som dog häromdagen, var sergeant vid samma
kompani som jag tillhörde, och regementets skönhet, ja, den
vackraste flicka som någonsin trampat ett par skor, var Nancy
Devoy, dotter till fanjunkaren. Två män vid regementet voro
förälskade i henne, och hon älskade den ene av dem. Ni småle,
mina herrar, då ni betrakta min stackars förstörda kropp och
få höra, att hon älskade mig för mitt ståtliga utseendes skull.
Nåväl, ehuru hennes hjärta tillhörde mig, hade hennes far
bestämt, att hon skulle gifta sig med Barclay. Jag var en ostadig
sälle, då däremot Barclay hade fått god uppfostran och redan
var på god väg att erhålla epåletterna. Men flickan höll fast
vid mig, och jag tror nog att jag till sist skulle fått henne, då
olyckligtvis det stora upproret i Indien bröt ut och helvetet
lössläpptes i landet.
Vi voro instängda i Bhurtree, hela regementet tillika med
ett halvt batteri artilleri samt en hel del civilpersoner och
kvinnfolk. Tiotusen rebeller omgåvo oss och voro lika ivriga
att komma åt oss som en hop råtthundar kring en råttfälla.
Ungefär två veckor efter vår instängning började vattnet att
ta slut, och frågan var, hur vi skulle kunna meddela oss med
general Neills division, som var på väg uppåt landet. Det var
vår enda räddning, ty vi kunde inte hoppas att med alla
kvinnorna och barnen slå oss igenom fienden; alltså erbjöd jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
