Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra serien - Doktorns hemlighetsfulla beskyddare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omnämnde. Kanske gör jag mig inte skyldig till någon överdrift,
om jag säger, att det vid denna tid allmänt ansågs, att jag
hade en lysande bana framför mig.
Men det fanns ett stort hinder i min väg, nämligen bristen
på kapital. Som ni väl vet, måste en specialist, som strävar
högt, börja vid någon av de dussin gator, som ligga kring
Cavendish Square, och det slukar ofantliga summor i hyra
och inredning; förutom dessa förberedande kostnader får han
vara beredd på att under de första åren leva på sitt eget
kapital och hyra ett presentabelt ekipage. Allt detta översteg
emellertid min förmåga, och det enda jag kunde hoppas, var att
genom sträng ekonomi på tio år spara tillräckligt att etablera
mig som praktiserande läkare och specialist. Men en oväntad
händelse öppnade på en gång alldeles nya utsikter för mig.
En morgon kom en herre, som jag aldrig sett, vid namn
Blessington upp till mig och kastade sig ögonblickligen in på
affärer.
’Är ni den Percy Trevelyan, som avlagt så lysande examina
och nyligen vunnit ett stort pris?’ frågade han.
Jag bugade mig.
’Svara mig uppriktigt’, sade han, ’det blir till er egen fördel.
Ni har all den begåvning, som skapar en mans lycka. Har ni
även takt?’
Jag kunde inte låta bli att le åt det burdusa sätt, varpå
frågan gjordes.
’Jag hoppas att jag fått min del med av denna gåva.’
’Har ni några dåliga vanor? Väl aldrig begiven på
dryckenskap, eller hur?’
’Min herre!’ utropade jag.
’Bra, mycket bra! Men jag var tvungen att fråga. Säg mig,
varför har ni med alla dessa förutsättningar inte slagit er ned
som praktiserande läkare?’
Jag ryckte på axlarna.
’Seså, seså’, sade han på sitt ivriga sätt, ’den gamla vanliga
historien, förmodar jag! Mera i huvudet än i fickan va? Vad
skulle ni säga, om jag hjälpte er att slå er ned vid Brook
Street och börja praktik där?’
Jag stirrade förvånad på honom.
’Å, det är för min egen skull, inte för er!’ utropade han.
’Jag skall vara fullt uppriktig mot er och vill säga det, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
