Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra serien - Doktorns hemlighetsfulla beskyddare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
alldeles onödigt upprörd över saken och förklarade, att vi inte
skulle dröja en enda dag med att sätta starkare hakar och riglar
på våra fönster och dörrar. Under en hel vecka fortfor han
att vara i ett egendomligt tillstånd av oro, tittade oupphörligt
ut genom fönstren och upphörde alldeles att ta den korta
promenad före middagen, som han var van vid. På hans sätt såg
det ut som om han var i dödlig ångest för något eller någon,
men frågade jag honom om saken, blev han så ond, att jag
måste byta om samtalsämne. Småningom, när någon tid gått,
syntes hans oro avtaga, och den hade nästan alldeles försvunnit,
som det syntes åtminstone, och han hade återtagit sina
gamla vanor, då en ny händelse försatte honom i det
beklagansvärda tillstånd av fullständig såväl andlig som fysisk
kraftnedsättning, vari han nu befinner sig.
Vad som hände var följande. För två dagar sedan fick jag
ett brev, som jag skall läsa upp för er; det har varken adress
eller datum och lyder på följande sätt:
’En rysk adelsman, numera bosatt i England, önskar att
rådfråga doktor Percy Trevelyan. Han har sedan några år
tillbaka varit hemsökt av kataleptiska anfall, i vilken
sjukdoms behandling doktor Trevelyan ju, såsom är väl känt, är
en auktoritet. Han ämnar komma på besök i morgon afton
klockan en kvart över sex, om det lämpar sig för doktorn att
då ta emot honom.’
Brevet intresserade mig livligt, ty den förnämsta svårigheten
vid studiet av katalepsi är, att sjukdomen så sällan
förekommer. Jag var därför i mitt mottagningsrum på det
bestämda klockslaget, då betjäntpojken visade in den väntade
patienten.
Det var en äldre man, mycket mager, lugn och stilla i sitt
sätt utan någonting ovanligt alls och på intet sätt motsvarande
den föreställning man gärna gör sig om en rysk adelsman; då
väckte hans följeslagares utseende mycket mera min
uppmärksamhet. Denne var en lång och ståtlig ung man, alldeles
ovanligt vacker, med mörkt, eldigt utseende och lemmar och
bröst som en Herkules. Han höll sin hand under den andres
arm för att stödja honom och hjälpte honom fram till en stol
med en ömhet, som man knappast kunnat vänta av hans
utseende.
’Ni ursäktar väl, doktor, att jag följt med in’, sade han på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
