Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra serien - Den grekiska tolkens äventyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ni är, och att ni är lika mycket i mitt våld vare sig här i
vagnen eller hemma hos mig.’
Hans ord voro lugna men han hade ett rivande sätt att säga
dem, som var i hög grad hotande. Jag satt tyst och undrade,
vad i all världen han kunde ha för skäl att röva bort mig på
detta egendomliga sätt. Vad än skälet kunde vara, så var det
fullkomligt klart, att allt motstånd å min sida var fruktlöst
och att jag inte kunde göra något annat än avvakta sakens
vidare utveckling.
Vi åkte på detta sätt under nära två timmar, utan att jag
hade minsta aning om, vart vi togo vägen. Ibland skramlade
vi fram på stenlagda gator, ibland rullade vagnen så jämnt
och tyst, att det måste ha varit på asfalt, men med undantag
av denna omväxling i ljudet, fanns det ingenting, som på
minsta sätt kunde hjälpa mig att gissa, var vi voro. Papperet
på fönsterglasen var ogenomträngligt för ljuset, och en blå
gardin var dragen över vagnsglaset framtill. Klockan var en
kvart över sju, då vi lämnade Pall Mall, och inte förrän tio
minuter före nio, såsom min klocka utvisade, stannade vi
äntligen. Min följeslagare släppte ned ett fönster, och jag såg en
skymt av en låg, välvd port med en brinnande lykta över. Då
jag hastigt fördes ur vagnen, öppnades porten, och jag befann
mig inom huset med ett obestämt intryck av en gräsplan och
träd på båda sidor om mig, då jag kommit in. Jag kan
emellertid inte avgöra, om jag befann mig i trädgården till ett
privathus i staden eller ute på verkliga landsbygden.
Inne i hallen hängde en kulört lampa, men den var så lågt
nedskruvad att jag inte kunde se just något annat, än att
hallen var tämligen stor och behängd med tavlor. I det dunkla
skenet kunde jag dock iakttaga, att den person, som öppnat
porten, var en liten, kutryggig, medelålders man med ett
gement utseende; då han vände sig mot oss, visade det på dem
fallande ljusskenet att han hade glasögon.
’Är det mr Melas, Harold?’ sade han.
’Ja.’
’Bra gjort, mycket bra gjort! Jag hoppas ni inte upptar illa,
mr Melas, men vi kunde inte reda oss utan er. Om ni uppför
er väl mot oss, skall ni inte få skäl att ångra det, men gud
hjälpe er, om ni försöker spela oss några spratt!’
Han talade på ett osammanhängande, nervöst sätt och med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
