Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra serien - Den grekiska tolkens äventyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till honom, sade han, hade kommit till London i och för affärer,
men som han inte kunde tala annat än sitt eget språk, var
en tolk alldeles nödvändig. Mr Latimer lät mig förstå, att han
bodde ganska långt bort, i Kensington, och han syntes ha mycket
bråttom och skyndade att få mig upp i droskan, då vi
kommit ned på gatan.
Jag sade droskan, men jag började snart undra, om det inte
snarare var i en privat täckvagn jag befann mig; den var
alldeles säkert rymligare än det vanliga fyrhjuliga åkdon, som
utgör en skam för London, och inredningen var visserligen
något nött, men av dyrbar beskaffenhet. Mr Latimer satte sig
mitt emot mig och vi körde genom Charing Cross upp till
Shaftesbury Avenue och hade kommit in på Oxford Street, då
jag anmärkte, att detta var en lång omväg för att komma till
Kensington; men mina ord avbrötos av min följeslagares
högst besynnerliga uppförande.
Han började med att ta fram en kort käpp med blykula,
som såg riktigt fruktansvärd ut, och svängde den flera
gånger fram och tillbaka liksom för att pröva dess styrka, varpå
han utan ett ord lade den på sitsen bredvid sig. Sedan han
gjort detta, drog han upp fönstren på båda sidor, och jag fann
till min stora förvåning, att de voro betäckta med papper, för
att jag inte skulle kunna se ut.
’Jag är ledsen över att behöva stänga utsikten för er, mr
Melas’, sade han. ’Saken är den, att jag inte ämnar låta er se,
vart vi ta vägen, därför att det möjligen kunde bli till obehag
för mig, om ni hittade dit igen.’
Jag kände mig, som ni lätt kunna tänka er, mina herrar,
inte litet häpen över hans ord. Min följeslagare var en stor
och grov och bredaxlad ung karl, och frånsett vapnet skulle
jag inte haft minsta utsikt till framgång i en brottning med
honom.
’Ert uppförande är verkligen högst besynnerligt, mr
Latimer’, stammade jag. ’Ni vet nog, att vad ni nu gör är
olagligt.’
’Det är sant att jag tagit mig en frihet mot er’, sade han,
’men vi ska hålla er skadelös. Jag måste emellertid varna er,
mr Melas, att inte i afton söka att göra alarm någon gång
eller göra någonting mot mina intressen, ty det kunde bekomma
er mycket illa. Jag vill be er komma ihåg, att ingen vet, var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
