Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra serien - Den grekiska tolkens äventyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då vi tittade in dit, kunde vi se att det enda ljuset i rummet
kom från en matt blå låga, som flämtande uppsteg från en
panna på en trefot mitt i rummet. Det kastade en blek, onaturlig
ljuskrets på golvet, under det att i skuggan utanför ljuset
otydligt syntes två figurer hopkrupna mot väggen. Genom den
öppna dörren trängde ut otäcka, giftiga ångor, som kommo
oss att kippa efter andan och hosta. Holmes rusade uppför
andra trappan, så långt han kunde komma, för att inandas
frisk luft och kom sedan ned igen och sprang in i rummet och
kastade upp fönstret och slungade kolpannan ut i trädgården.
»Om en minut kunna vi våga oss in», sade han flämtande,
då han kom utrusande igen. »Var ha vi ett ljus? Jag tror inte
vi kunna få eld på en sticka i den här atmosfären. Håll ljuset
tätt intill dörren, Mycroft, så ska vi snart få ut dem. Nu!»
Vi rusade in, fingo fatt i de förgiftade männen och drogo ut
dem i förstugan. Båda voro sanslösa, med blåa läppar, svullna,
blodöverfyllda ansikten och utstående ögon. Deras drag
voro till den grad förvridna, att vi knappast på något annat
än det svarta skägget och den tjocka figuren kände igen den
grekiska tolken, som vi för endast några timmar sedan skilts
från i Diogenesklubben. Hans händer och fötter voro säkert
hopbundna, över ena ögat syntes märket av ett våldsamt slag.
Den andra mannen, som var bunden på samma sätt, var lång
till växten men till ytterlighet avmagrad och hade flera
häftplåsterremsor i ett groteskt mönster fästa över ansiktet. Han
hade upphört att jämra sig, då vi lade ned honom, och en
blick var nog för att övertyga mig, att vad honom åtminstone
angick, hade vår hjälp kommit för sent. Men mr Melas var
ännu vid liv, och inom en timme hade jag med tillhjälp av
ammoniak och konjak den glädjen att se honom öppna ögonen
och att veta, att min hand varit behjälplig att draga
honom från den mörka dal, där alla stigar mötas.
Det var en enkel historia han hade att berätta och den
endast bekräftade våra egna antaganden. Den obehagliga
främlingen, som han förut sett i det hemlighetsfulla huset, hade
kommit på besök till honom och knappast hunnit in, förrän
han drog fram en batong ur rockärmen och skrämde honom så
svårt med hotet om att ögonblickligen döda honom, att han
för andra gången lät sig bortföras med våld. Det var i
sanning ett nästan hypnotiskt inflytande den fnissande skurken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
