Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Sahlin: Svenska linbanekonstruktioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
t
Svenska linbanekonstruktioner
ställning. Genom en anbragt stolpe och lätt avkrokad arretering kan
så tillställas, att tömningen sker automatiskt. Arbetarne behöva då,
säger Scheutz till sist, endast fylla lådorna, vilka tömma sig själva på
därför bestämd plats och strax återvända till fyllningsplatsen.
Såsom är väl känt hava dessa av Scheutz föreslagna anordningar
vunnit vidsträckt användning vid konstruktion av rutschbanor med
fasta å marken eller å bockar lagda rälsspår, men även för linbanor,
som haft till uppgift att nedforsla gods från en högt belägen plats till
en lägre har uppfinningen begagnats i stor utsträckning, särskilt i ber-
giga länder. Den här nedan omtalade, av Ernst Nordström år 1890 i
Norge byggda linbanan var just en bromsbana av detta slag, ehuru
naturligtvis med rundgående rörelse för korgarna. Jag har icke un-
dersökt i vad mån Scheutz> förslag voro originalidéer, vilket emeller-
tid är mycket möjligt. I varje fall har han grundad rätt att i linbanans
svenska historia varda ihågkommen. För övrigt var han högt upp-
skattad redan under sin livstid. Den av honom (och hans bror) år
1837 konstruerade räknemaskinen är mest känd bland hans uppfin-
ningar. För den fick han guldmedalj på världsutställningen i Paris
1855. År 1860 blev han kallad till ledamot av Vetensk.-akademien
och år 1860 tilldelade Riksdagen honom en årlig pension.
Lätt inses att bärkablar av hampa, varmed Scheutz hade att räkna,
niåste vara utsatta för så stark avnötning och även i övrigt vidlådas
av så avsevärda olägenheter, att linbanor, byggda med dylika rep,
icke annat än under mycket begränsade förhållanden kunna hava
visat sig lämpliga. Det stora framsteg, av vilket linbanans idé skulle
komma att skörda mycket stora, ja, avgörande fördelar, var till-
komsten av linor, slagna av järn- eller ståltråd. Uppfinningen härav
skall vara gjord redan år 1822, men först från 1834 drog nyheten en
ahmännare uppmärksamhet till sig, sedan uppfordringslinor av järn-
trad införts i gruvorna på Harz i Tyskland. Här fick en påpasslig
svensk bergsman, sedermera bruksägaren C. P. Bergstén (f. 1802,
d- 1864) under en studieresa år 1835 tillfälle att ej blott se dylika
knor i arbete, utan även studera själva lintillverkningen i Clausthal.
•kiter hemkomsten förmådde han styrelsen för Stora Kopparbergs
•ketgslag att vid Falu gruvas verkstad samma år 1835 och efter hans
anvisning slå en lina, som blev den första i Sverige tillverkade järn-
tradslinan. Den insattes i ett schakt i Falu gruva och visade — trots
iverse missöden — sådant resultat, att Bergstén tillsammans med
n o ? - o
<1Sra vänner beslöto att bilda ett bolag (under firma C. J. Ohlson & 57-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
