Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Sahlin: Svenska linbanekonstruktioner - C. G. Husberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svenska linbanekonstruktioner
C. G. Husberg.
Co) för nyhetens exploaterande. Linfabriken förlädes till Falun och
igångsattes den 5 maj 1836. Därifrån levererades under detta och en
följd senare år en mängd linor till de större gruvfälten i Sverige och
Norge. Fabriken torde sedermera hava överlåtits till Stora Koppar-
bergs Bergslag, ty detta bolag bedrev lintillverkning för egen räkning
ända till början av 1900-talet. Vid flera andra gruvfält anlades lin-
slagerier. Så vid Striberg 1858 och vid Pershyttegruvorna på 1860-
talet. Från början av sistnämnda årtionde övertogs emellertid denna
industrigren allt mera av järnbruken. Lesjöfors driver lintillverkning
sedan 1860, Blombacka (nu tillhörigt Uddeholm) sedan 1882, Fager-
sta sedan 1884, Garphyttan sedan 1906, Varbergsverket (tillhörigt
Gunnebo bruk) sedan 1917 och Kristinehamnsverket (nu tillhörigt
Hällefors) sedan 1927. Även vid Bofors har på 1870-talet och senare
lintillverkning ägt rum.
Det är mot bakgrunden av den i Falun upptagna lintillverkningen
som nästa svenska linbanekonstruktion bör ses. Närmast synes det
hava varit frågan om att finna användning för de i Falu gruva kasse-
rade linorna som kommit konstmästaren därstädes, Carl Gustaf Hus-
berg (f. 1794, d. 1886), att utfundera och bygga vad som med skäl
kallats Sveriges första linbana. När Husberg år 1839 tillträdde sin
befattning vid gruvan, hade järntrådslinor, såsom vi sett, varit i bruk
därstädes i över fyra år. Enär av säkerhetshänsyn uppfordringslinor
måste kasseras, långt innan de bli utnötta, hade säkerligen en ganska
avsevärd myckenhet av dylika linor samlats på hög. Den frågan
trängde sig då på Husberg — liksom på så mången gruvkarl efter
honom x) — om icke detta skrot kunde komma til! nytta. Enligt 1845
års gruvrelation 2) byggde han det året en linbana för gråbergstrans-
58
1) Bland olika användningssätt för uttjänta gruvlinor må nämnas: till stängsel kring
gruvöppningar, till stagning av gruvlavar, till bärkablar för hängande gångbroar m.
m., varjämte tråden efter uppsnoning av linorna i stor skala använts som stängsel-
tråd. Bekant är hurusom professor C. A. Ångström under sin anställning, som för-
valtare vid Tabergs gruvor i Värmland där anlade en liten trådspiksfabrik, som
skulle arbeta med järntråd ur uppsnodda kasserade linor som råmaterial. Slutligen
må omnämnas att vid Konung Oskar II:s besök i Grängesberg år 1900 han där fick
åka genom en ståtlig äreport, byggd huvudsakligen av uttjänta gruvlinor och konst-
närligt konstruerad av den i slika ting särdeles skicklige ingenjör Ragnar Blomberg.
Sedan martinprocessen blivit allmännare införd, gå linorna numera genaste vägen
till omsmältning.
2) Manuskript i St. Kopparbergs Bergslags arkiv i Falun. För utdrag därur och många
andra upplysningar om C. G. Husberg har jag att tacka fil. dr A. Silow i Falun. Se
även H. Larsson, Lokala transportanordningar, Stockholm 1925.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
