Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Sahlin: Svenska linbanekonstruktioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svenska linbanekonstruktioner
patent innesluta alla tänkbara möjligheter av utföranden. Något
egentligt princippatent torde han icke heller hava kunnat erhålla,
men det som kunde patenteras var tydligen i alla fall av mycket vä-
sentlig natur, ty faktiskt utgör hans patentbrev av år 1873 en av
huvudurkunderna, på vilka vår tids storartade utveckling av linbane-
transportväsendet är grundad. Beträffande beskaffenheten av hans
uppfinning är man icke hänvisad allenast till patentbeskrivningen av
år 1873. Ty genom utförliga uppsatser, publicerade i Norden 1876,
i Ingeniörsföreningens Förhandlingar år 1878 och i Jernkontorets
Annaler år 1879, liksom i tvänne reklamtryck av åren 1878 och 1886,
har han noga redogjort för konstruktionens alla viktigare detaljer.
Därav inhämtas att det just är fråga om den av oss alla välkända
typen av linbana, karakteriserad av två av tyngder spända bärkablar
och på dem medels en ändlös draglina framförda, å hjul upphängda
lastbehållare. Även en del detaljer beträffande korgarnas utväxling
å sidospår för lastning eller lossning, deras vägning m. m. härröra
från’honom.
Den första Westerlundska linbana, som blev utförd, byggdes i
Gottesberg i Schlesien. Den är beskriven i Industritidningen Norden
1876 (n:r 28). »Ett par år därefter uppträdde ingeniör Ad. Bleichert
i Leipzig och har sedan med stor framgång fullföljt den inslagna
vägen», säger Westerlund. (Jernkont. Annaler 1879, sid. 479) 1).
Efter allt att döma har Bleichert redan år 1877 köpt patenträtten av
Westerlund, ty snart befinnes den senare bygga linbanor i Sverige
som ombud för firman Bleichert. Det skedde första gången nämnda
år 1877, då vid Åmmeberg i Närke en 88 meter lång linbana anlades
för zinkmalmstransport från sligmagasinet till rostugnarna. Den
transportbanan var i verksamhet till år 1912, då vaskverket ombygg-
des. Den andra svenska linbanan efter Westerlunds system byggdes
vid Bofors år 1878. Dess uppgift var att transportera glödande
smältstycken från Lancashiresmedjan tvärs över Timsälven till vals-
verket, där de urstjälptes direkt i en regenerativ vällugn. Då denna
sistnämnda år 1901 slopades, revs även linbanan.
Emellertid blev det blott i ringa mån som det Westerlundska pa-
tentet blev tillämpat i Sverige, innan detsamma utlöpte. Utomlands* 3
f
3) Ingeniör Bleichert erhöll år 1874 sina första patent, omfattande en mängd detalj-
uppfinningar. Tillsammans med ingeniör Otto etablerade han byrå för linbanekon-
struktioner i juli 1874. Sedan Otto utträtt, kallades firman från början av år 1877
Adolf Bleichert.
66
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
