Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Sahlin: Svenska linbanekonstruktioner - Ernst Nordström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svenska linbanekonstruktioner
kring dem göts en tjock kaka tackjärn, som sammanband styckena
till ett helt. Invigningen gick glänsande, ehuru man naturligtvis körde
försiktigt och blott en kort stund. Vid den efterföljande festmåltiden
var det nog bland alla de närvarande inte mer än en enda person, som
visste vilka svårigheter, som man vid konstruktionens utarbetande
haft att kämpa med och vilka svagheter, som trots all förtänksamhet
ändå vidlådde den i sitt slag väldiga anläggningen. Det gällde ju att
vid driften draga runt en 16 kilometer lång lina av 33 tons vikt med
därå upphängda flera hundra lastade eller olastade »burkar» av järn.
över hela Bergslagen berättades även hurusom den alltid i sanningens
intresse ogenerade disponenten Granström såsom svar på tacksägelse-
talet till konstruktörerna yttrade att det vid detta som vid andra ut-
präglat tekniska byggnadsföretag gällde att fullkomligheten icke
nåddes i första hugget, men man finge hoppas att efter en eller annan
ombyggnad Högforsbanan bleve bra och komme att fylla högt
ställda fordringar. Jag har funnit detta uttalande antecknat i pappe-
ren rörande anläggningen och med min vän Granströms tillåtelse be-
rättar jag därom, på samma gång jag gör det tillägget att han blev
ganska sannspådd. Det visade sig att de klimatiska vinterförhållan-
dena i trakten gjorde Hodgsons system mindre lämpligt, åtminstone
vid den berg- och dalbaneprofil, som är utmärkande för linjen
Högfors—Sköttgruvan—Silverhöjden. Linbanan ombyggdes därför
snart efter det Westerlundska systemet, men icke heller i detta skick
blev den gammal. Den bortrevs år 1902, sedan en bredspårig järnväg
placerats i dess ställe.
Den konstruktör, som gjort mera än någon annan för linbaneidéns
tillämpande i Sverige, är ingenjören Ernst Nordström. Efter grund-
liga förstudier i utlandet etablerade han år 1894 i Falun en ingenjörs-
byrå för denna speciella uppgift, varvid han lade det Westerlundska
systemet till grund för sina konstruktioner. Sin första linbana hade
han byggt i Norge redan år 1890 och hans första svenska utfördes
1894 för Sommelii fabriker vid Henriksdal utanför Stockholm. Sedan
kommo i rask följd ett stort antal anläggningar till stånd i in- och
utlandet, så att enligt en publikation av år 1922 dittills av honom och
det efter honom benämnda bolaget konstruerats och till största delen
•••
jämväl byggts linbanor med en sammanlagd längd av 1,200 kilometer
och med en transportkapacitet av tillhopa cirka 5,000 ton i timmen,
v ar och en som något känner till detta område för ingenjörsverk-
samhet, förstår att med den starka växling, som terräng- och säregna
Ernst Nordström.
69
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
