- Project Runeberg -  Dædalus : Tekniska museets årsbok / 1932 /
48

(1931)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det svenska järnets världsrykte

Osmund.

48

När en svensk bergsman reser i utlandet, är ingenting vanligare
än att han, så snart han röjer sitt yrke, får höra det smickrande utta-
landet: svenskt järn är det bästa i världen. Och detta omdöme möter
honom icke blott i de högt stående industristaterna i Europa och
Nord-Amerika utan även inom stora delar av Asien och Afrika,
Australien och Sydamerika. Att svenskt smidesjärn är ett starkt och
segt järn, lättbearbetat och lättvällt, oömmt i glödhetta som i köld
samt pålitligt lika i olika poster äro omständigheter, som även sme-
derna hos de färgade folken ganska allmänt känna till.

Huru långt tillbaka i tiden sträcker sig det goda rykte, som vår
järnhanterings produkter sålunda åtnjuta? Troligt är, att innan
svenskt järn i form av råsmidda ämnen vann utländsk marknad,
hos oss förfärdigade vapen och redskap av järn och stål genom han-
deln spriddes till vissa av våra grannländer m. fl. orter. Gjorda fynd
tyda ju därpå. I själva verket böra dylika föremål, om de tillverkats
med framstående skicklighet och med användande av goda råma-
terialier, hava varit i hög grad ägnade att grundlägga det anseende
för kvalitet, som efter hand tillades även ämnesjärnet från Sverige.
För att emellertid slippa att för mycket syssla med antaganden, läm-
nar jag åsido vår järntillverknings många äldsta århundraden och
överga till tider, från vilka skriftliga underrättelser stå till buds.

Svenskt exportjärn gick under 1200-talet och senare i handeln
under benämningen osmund. Detta järn var framställt i små grop-
formiga ugnar ur myrmalm, senare bergmalm, med användande av
träkol som reduktionsbränsle. Produkten utgjordes av ett slaggigt
smidesjärn, som upphöggs i råsmidda småstycken (osmundar), vilka
såldes i storhundraden och förpackades i laggade fat av trä. Man är
nog numera benägen att anse namnet osmund såsom ursprungligen
betecknande det svenska järn, som salufördes i nu beskrivna form!),
ehuru men eljest kan tycka att benämningar, som mera direkt syftat
på form och förpackning (t. ex. klimpjärn, fatjärn) bort komma i
fråga. Irrationell namngivning är emellertid mycket vanlig, då det
gäller handelsvaror, och det är ju ganska möjligt, att den angivna
uppfattningen är riktig. Det hindrar dock icke, att namnet även
efter han kan hava fått en bibetydelse av gott järn. Därpå tyda

1) von Friesen, O. Osmundsjärnet i språklig belysning. Järnkont. Annal. 1922.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:54:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/daedalus/1932/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free