Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det svenska järnets världsrykte
dels yttranden om osmundens beskaffenhet (1500-talet), dels det
förhållandet att man i västra Tyskland gav benämningen osmund
åt ett där framställt för tråddragning lämpligt smidesjärn, som i
viktiga kvalitetshänseenden liknade det svenska.
Namnet osmund är tidigast påvisat i en holländsk tullförteckning
av år 1252 och syftar där otvivelaktigt på svenskt järn. I Sverige är
benämningen äldst belagd i ett dokument av år 1340. Från 1300-
talet härröra ock de äldsta åtgärderna från det allmännas sida här
i landet, i syfte att öva kontroll över järnets beskaffenhet?). När
svenskt järn först i den utländska litteraturen påträffas i ordalag,
som antyda god kvalitet, synes det vara fråga om järn av bergmalm.
I Jacob Zieglers geografiska arbete av år 15323) meddelas att vid
Tingvalla i Värmland funnos »fossiones ferri optimi», d. v. s. gru-
vor, som gåvo ypperligt järn. Några år senare finner man mera
klara uttalanden hos den berömde metallurgiske författaren Georg
Agricola, som i tre av sina år 1546 utgivna skrifter?) omnämner
det svenska järnets godhet. Han talar bl. a. uttryckligen om osmund,
som han betecknar med uttrycket »Suedorum ferrum praestantissi-
mum». Det bör ju kunna anses som ett gott betyg. På ett annat
ställe angiver han osmunden som exempel på att ett järn av hög
kvalitet har den största tänjbarheten. Och i en tredje skrift ställer
han det svenska järnet i första rummet bland uppräknade järnsorter
»primi generis», d. v. s. av bästa sort. De ifrågavarande skrifterna
utgåvos från Basel och torde angiva den dåtida allmänna uppfatt-
ningen ute i Europa om vårt järns beskaffenhet.
Från början av 1600-talet motarbetades vår export av osmund
kraftigt från det allmännas sida, under det att utförseln av stång-
järn gynnades. Särdeles är att erinra om ett beslut i denna riktning
vid Norrköpings riksdag år 1604. När man under detta sekel fin-
ner uttalanden om vårt järns godhet, gäller det sålunda vanligen
järn uträckt till stänger. Alltmera medvetna om vårt stångjärns fö-
reträden bli de styrande och känslan av att Sverige sitter med mo-
nopol i detta hänseende lyser ofta igenom både i rådskammarens
och de underlydande ämbetsverkens överläggningar och skrivel-
2) Dahlgren, E. W. Järnvräkeri och järnstämpling. Sthlm. 1930.
3) Vanligen i korthet benämnt Scondia. Se översättning av H. Hildebrand i Sv.
Sällskapets för antropologi och geografi tidskrift, geogr. sektionen 2. 1878.
2) Sahlin, Carl. Det svenska bergsbruket i Georg Agricolas skrifter. Med hammare
och fackla I. Sthlm. 1928.
G. Agricola.
49
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
