Det svenska järnets världsrykte mänhet icke plägar spara på kritik, då det gäller vår järnhantering, torde man få anse uttalandet rätt tolka den allmänna europeiska meningen i den för oss viktiga frågan. Tio år senare utkom det alla bergsbruksidkande länder omfattande verket Magnalia Dei in locis subterraneis oder Unterirdischer Schatzkammer av F. E. Brick- Bröckmann. mann, vari det heter: »beträffande det svenska järnet är att be- märka, att det anses som det bästa i Europa». Liknande omdömen bli alltmera vanliga i den utländska litteraturen och de svenska metallurgernas skrifter upptaga numera med synbart intresse till be- handling frågan om skillnaden mellan svenskt och utländskt järn och om de egenskaper, som utmärka de olika svenska järnsorterna: Roslags- eller Oregrundsjärn (d. v. s. järn från Dannemoradistrik- tet), Norbergsjärn, Nora- och Lindesjärn, Arboga medeljärn, Väs- terbergslagsjärn m. fl. Även jämförande undersökningar börja publi- ceras, vilka klart ådagalägga det svenska järnets överlägsenhet. Så meddelar greve Augustin Ehrenswärd (Sveaborgs anläggare) i Vet. Ehrenswärd. Akad. handl. år 1740 att alla pipor och lås till engelska gevär och pistoler gjordes av svenskt järn. Vid provskjutning hade av 124 dylika pistolpipor endast 6 sprungit, under det att av 100 musköt- pipor av engelskt järn icke mindre än 25 sprängts. I synnerhet prisas Dannemorajärnet av sakkunnigt folk som det yppersta i världen, tillägger han. Helt naturligt sökte man i utlandet förbättra sin tillverkning i Tysk prisfråga. kvalitativt hänseende i ändamål att göra sig oberoende av det dyra svenska järnet. Och vetenskapen stod därvid tillverkarna till tjänst med utredningar. Så uppställde Die Königl. Gross-Britannische Ge- sellschaft der Wissenschaften zu Göttingen år 1754 följande pris- ämne:7) vari består det svenska järnets överlägsenhet över annat järn? Härtill fogades tvenne följd-frågor: vari består felet hos det tyska järnet och huru kan detta fel avhjälpas? Ur den vidlyftiga utred- ning, som publicerades år 1762, må här allenast refereras svaret på första frågan. Det svenska järnets företräde ansågs ligga a) i dess tänjbarhet, b) i den ojämförligt mindre avgången vid järnets bear- betning och c) i dess stora jämnhet, som gjorde detsamma mera lämpligt till stål än annat järn. Som man ser gav undersökningen ingalunda ett uttömmande, ej ens ett nöjaktigt svar. Ungefär samma spörsmål var föremål för behandling i en akademisk avhandling, tryckt i Uppsala 1763 med titeln Dissertatio de Nobilitate ferri, 7) Schreber, D. G. Neue Sammlung. 6265 51