Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det svenska järnets världsrykte
Degelstål.
52
inprimis Suio-Gothici och ventilerad under professor J. G. Wallerii
presidium med G. Ph. Mannerfelt som respondens. Av innehållet är
dock intet av intresse att här återgiva.
Senare hälften av 1700-talet skulle med de då i användning kom-
mande, viktiga uppfinningarna inom järnframställningens område
ej blott skapa möjligheter för denna tillverknings utväxande till stor-
industri av aldrig förut anade mått, utan även tvinga till järnin-
dustrins uppdelning på två paralleller, den som avsåg massfram-
ställning av handelsjärn och den som avsåg att i mindre skala och
på skilda vägar tillfredsställa det växande behovet av järn och stål
av hög och högsta kvalitet. Den engelske urmakaren Benjamin Hunts-
mans omkr. år 1740 utarbetade metod att framställa hårt och homo-
gent verktygs- och manufakturstål genom smältning av brännstål i
degel höjde i väsentlig grad den översta kvalitetsgränsen inom värl-
dens järntillverkning. Darbys och Corts ännu viktigare metoder, avse-
ende användning av koks i masugnsprocessen och stenkol vid tack-
järnets färskning (genom puddling), medförde å andra sidan en sänk-
ning av handels- och verkstadsjärnets kvalitet till en nivå, som vis-
serligen — frånsett undantagen — låg betydligt under vad smeder
och mekaniker voro vana vid, men som snart visade sig tillräckligt
hög för de stora behoven, sedan man lärt sig iakttaga nödig för-
siktighet vid bearbetning av det nya och efter hand allt billigare
järnet. Märkvärdigt lång tid drog det i alla fall, innan puddeljärns-
processen kunde konkurrera bort det svenska stångjärnet ur Europas,
framför allt Englands klensmedjor. Jag har icke skäl att här när-
mare följa den allmänna utvecklingen i dessa stycken, då profes-
sor Eli F. Heckscher i en nyligen utkommen bok) behandlat hithö-
rande spörsmål. Jag önskar blott konstatera, att den stora bo-
skillnaden mellan handels- och verkstadsjärn å ena sidan samt järn
och stål av hög kvalitet för mera maktpåliggande eller fordrande
ändamål å den andra sidan var igångsatt och efter hand skulle
komma att skärpas, även om ett mellanområde alltjämt blev kvar.
Hur den svenska järnhanteringen reagerade inför de stora nyhe-
terna skulle även bli för långt att här utveckla. Det må emellertid
påpekas, att Sverige före något annat land skyndade att adoptera
den engelska gjutstålsmetoden, vilket skedde redan år 1770.2) Dock
måste man beklaga, att det icke genomfördes med tillbörlig kraft
8) Industrialismen. Den ekonomiska utvecklingen 1750—1914. Sthlm. 1931.
9) Sahlin, C. De svenska degelstålsverken. Med hammare och fackla. Sthlm. 1932.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
