Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det svenska järnets världsrykte
OO
ett visst område, där fritt luftsyre är för handen, innan kolets förbrän-
ning hinner ske. Förbränningen får antagas först gå till kolsyra, vil-
ken dock mycket snabbt genom de närvarande träkolens lättförbrän-
nelighet överföres till den ur oxidationssynpunkt neutrala koloxiden.
En delvis oxidation av det järn, som passerar 1 focus framför for-
morna, är således icke helt utesluten och därför måste en tillräcklig
mängd slagg anses här äga en järnet skyddande uppgift. Koksen är
ett långt mera svårförbränneligt reduktionsmedel än träkolet, och
därför är det oxiderande området i formtrakten avsevärt större 1 en
koksmasugn än i träkolsmasugnen. Häri får man helt visst söka en av
huvudorsakerna till, att träkolstackjärnet är för stålframställning
av högre kvalitet än kokstackjärnet. Förklaringen till den låga kolåt-
gången vid sinterbeskickning är, att reduktionen vid denna sker i
övervägande grad med gas i högre delar av pipan, huvudsakligen
med koloxid, medan vid styckemalmsbeskickningar denna s. k. in-
direkta reduktion är av ringa omfattning, utan reduktionen sker till
väsentlig del med kol i masugnens nedre del. Denna direkta reduktion
kräver avsevärt med värme, medan den indirekta med koloxid är
svagt värmealstrande. Vid ett visst rätt lågt temperaturområde sön-
derdelas också medelst katalys koloxid i kolsyra och fritt kol; det
senare uppträder vid kolreduktionen längre ned i pipan.
En annan faktor, som av erfarenheten att döma har inflytande på
tackjärnets kvalitet och därför bör ägnas uppmärksamhet vid sidan
av beskickningsförhållandena och reduktionens förlopp, är tempera-
turen i masugnens nedre del. Mycket tyder på, att denna hittills icke
särskilt uppmärksammade fråga bör med den nutida utvecklingen
alltmera beaktas. Erfarenheten har givit vid handen, att i flera fall
en hög blästertemperatur bör undvikas. Vid blåsning av wallontack-
järn för beredning av wallonjärn som underlag för högsta kvalitet
degelstål använder man sedan gammalt kall bläster eller åtminstone
ej högre temperatur än att slaggen kan utan svårighet avrinna ur
masugnsstället. För högsta tackjärnskvalitet för kokillhärdade valsar
använder man bäst ett s. k. kallblåst tackjärn och även i ståltillverk-
ningen har det kunnat konstateras, att en lägre blästertemperatur vid
tackjärnets tillverkning är till nytta. När i masugnen den värme-
slukande reduktionen med kol är förhärskande, så är det av ekonomisk
betydelse att med blästern kunna tillföra en del värme för att minska
på träkolsförbrukningen; är åter såsom vid enbart sinterbeskickning
denna reduktion till väsentlig del ersatt med reduktionen med kol-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
