Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dannemoraölet
Vallonerna.
88
Konsten. att brygga ett gott och kraftigt öl är, som alla veta, uråld-
rig i Sverige.”) Vad särskilt Bergslagen beträffar finna vi redan i de
äldsta bergverksprivilegierna, utfärdade på 1300-talet, bestämmelser
rörande ölförsäljning, bryggerinäringens beskattning etc. Att ölet be-
gagnades som stimulansmedel är även tidigt betygat. Sveno Johan-
nis, präst i Godegård under 1340-talet, gav sålunda traktens bergs-
män det förmodligen välmotiverade rådet:
Laeggijn af edro stora dryckio,
Byggen fast opp idra rutna hytto.
Många sorters öl förstod man ock att brygga. För att härvidlag
framdraga ett enda exempel må omnämnas, att i vid Nykroppa bruk
i Värmland år 1585 bryggda 242 tunnor öl ingingo herreöl, fogdeöl,
svenneöl, ämbetsöl och spiseöl, de olika sorterna här uppräknade efter
avtagande kvalitet. Med ett öls godhet menades, att det skulle vara
både maltkraftigt och spritstarkt. Sistnämnda egenskap var icke den
minst eftersträvade.
Vid de vallonska bergsmännens första invandring i Sverige, vilken,
om några tidigare ströfall undantagas, ägde rum under 1600-talets
första decennium, medförde de sitt eget sätt att brygga öl. Men än
viktigare synes vara, att de förstodo att låta ölet mogna genom om-
sorgsfullt skött lagring. Färsköl har ju eljes varit en mycket älskad
dryck här i landet och det ej minst av befolkningen vid de svenska
bruken, där särskilt midsommaren plägade firas med ymnigt dric-
kande av nybryggt öl. Men ett ädelt öl, som tillfredsställde en mera
förfinad smak, fordrade lagring vid viss temperatur och under ganska
lång tid. Då icke vilket öl som helst lämpade sig för dylik efterbe-
handling, förstår man, att även själva bryggandet var mera maktpå-
liggande än eljes. Särskilt torde man, för att öka ölets hållbarhet under
lång lagring, eftersträvat hög alkoholhalt. Lagringstiden drevs också
upp över alla rimliga gränser. Därav benämningen 100-årigt öl. Men
man har ock hört talas om högre ålder, ända upp till 200-årigt öl.
Även om i särskilda fall vallonernas öl verkligen bevarades så långa
perioder utan tillsats av ny brygd, menades dock vanligen något helt
1) Ofta är påpekat hurusom Pytheas af Massilia, en grekisk forskningsresande, som
levde på 300-talet före Kristus, meddelar att i Thule bryggdes en dryck av säd och
honung (tydligen mjöd).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
