- Project Runeberg -  Dædalus : Tekniska museets årsbok / 1935 /
89

(1931)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Dannemoraölet

annat, då man i Dannemora bergslag talade om 100-årigt öl. Man ha-
de i bruksherrgårdarnas källare en rad av stora ölfat, innehållande
gammalt öl. Tappningskranen var å alla faten anbragt på fatbottnens
mittpunkt i avsikt att förhindra att faten någonsin länsades på mera
än halva innehållet. En gång om året urtappades sagda hälft och bu-
teljerades. Samtidigt bryggdes på gammalt sätt, varom kunskap vanli-
gen ägdes och fortplantades inom någon viss vallonsk arbetarefamilj
vid varje bruk, lika mycket öl som ur faten uttogs, varefter faten fyll-
des med nybrygden. Nästa år vid samma tid upprepades tappningen,
bryggningen och påfyllningen. Och så år efter år. Det, som vid varje
tappning uttogs, har av gammalt benämnts r00-4rigt öl och kallas så
ännu, ehuru benämningen ju är något oegentlig.

Vallonsmidet anses vara först infört vid något bruk i Östergötland
eller Södermanland, dit importerat från Belgien under första decen-
niet av 1600-talet.”) Det vallonska ölbryggandet kom säkerligen in
i landet ungefär samtidigt. Först ett 20-tal år senare infördes vallon-
smidet i Dannemora bergslag, varvid konsten att brygga vallonöl
även följde med dit. Den äldsta underrättelse om mycket gammalt
sådant öl, som står mig till buds, gäller Finspång. Detta bruk var ju
det förnämsta av de äldsta vallonbruken och härifrån bekom bruks-
herren, Louis De Geer d. ä., en hel del förnämligare förnödenheter
för sina hushåll i Norrköping och Stockholm. Han hade särskilt in-
förskrivit och vid Finspång anställt en bryggare Lina Goffin, som
ej blott bryggde svensköl och marsöl, utan även »gammalt öl för her-
ren själf». Denne Goffin — tydligen tillhörande den ännu existerande
släkten Gauffin — befordrades omkring år 1650 till brukskassör och
uppehöll denna tjänst ännu 1686, då han avgav ett intyg till förmån
för den dåvarande bruksägaren Louis De Geer d. y., vilken hårt an-
sattes av reduktionsherrarna.”) — Av de stora mängder vallon-öl,
som denne Goffin bryggde, fanns ännu år 1760 i Finspångs källare
en del kvar. Härom skriver Broocman:’) »Man må ej heller förtiga
thet kosteliga och allmänt bekanta 114-åriga öl, som här finnes, hvil-
ket kallas ”morbror? (af hvilket tillfälle vet ingen) och blef bryggdt
af spellt-malt år 1646 af en vallonska vid namn Lina Goffin") sig til

2) Sahlin, C. Österby bruk 1649—52. Studier i en räkenskapsbok. Med hammare och
fackla V. Stockholm 1934.

3) Dahlgren, E. W. Louis De Geer 1587—1652, hans liv och verk. II. Uppsala 1923.
2) Broocman, C. F. Beskrifning öfver Östergötland. Norrköping 1760. Sid. 448.

5) Tydligen av förnamnets form har Broocman låtit förleda sig att göra Lina Goffin

Finspång.

39

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:55:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/daedalus/1935/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free