Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dannemoraölet
Hurudant var då till utseende och smak detta vittberömda öl? I
själva verket varierade det i båda hänseendena ganska mycket vid
olika bruk. Osterbyölet var sålunda tämligen ljust, närmast med ut-
seende som sherry, under det att Söderforsölet var betydligt mörkare.
Gemensamt var, att drycken var mustig och stark, ehuru dock icke
bornerande. Trots spritstyrkan var ölet ganska surt, på somliga stäl-
len alldeles ättiksurt och på denna grund icke drickbart. En prepare-
ring med socker och andra tillsatser var i allmänhet nödvändig, innan
det förtärdes. Läsaren må icke tro, att denna dryck dracks i sejdlar
eller andra större dryckeskärl. Nej, det 100-åriga ölet hade av ålder
samma höga rang som gammalt förnämligt vin och serverades alltså
i småglas. Prepareringen skedde på olika sätt vid olika bruk. Särdeles
berömd var den välsmakande dryck, till vilken brukspatron Gustaf
Benedicks förstod att förvandla det sura hundraåriga öl, som även
fanns i Gysinge välförsedda vinkällare. Karakteristisk torde den be-
skrivning vara, som lämnats av två tyska metallurger, vilka besökte
bruket för studerande av vallonsmidet år 1887. De bjödos på 100-
årigt öl, vilket de kalla »etwas ganz Apartes, ein Bier, das urkund-
lich vor 97 Jahren in der Familie Benedicks gebraut war». Beträffan-
de smaken säga de, att den icke alls påminte om öl, men väl om en
blandning av porter och champagne. Omöjligt är visst icke heller,
att dessa båda drycker voro tillsatta!
Det återstår att nämna några ord om de signerier, som fordom be-
ledsagade ölbryggandet i Dannemora bergslag. Enligt sakens natur
är intet därom i recepten upptecknat. Den manliga eller kvinnliga
bryggaren hade sina skäl att hålla allt dithörande så hemligt som möj-
ligt. Lagen var ju omänskligt sträng fordomdags emot den, som gjorde
sig skyldig till »trolldom» av något slag. Det oaktat begagnades nog
besvärjelser i smyg ganska mycket. Det allra mesta har numera fallit
i glömska. Dock har det varit möjligt att genom utfrågningar få fram
ett och annat.”) Jäsningens förlopp, vars nyckfullhet var ägnad att
framkalla tron på hemliga makters spel, gällde det framför allt att
på övernaturligt sätt söka leda i önskad riktning, d. v. s. så att ett
alkoholstarkt öl erhölls. Vid ett bruk plägade bryggaren för detta än-
damål avlossa ett pistolskott över jäskaret under uttalande av någon
läsning. Vid ett annat gjordes korstecknet och hurrades (!) fyra
2) Det jag sålunda berättar är enligt vad intendenten dr N. E. Hammarstedt meddelat
mig icke att anse såsom av specifikt vallonskt ursprung. Tvärtom hava dylika bruk i
fråga om ölbryggning varit vida utbredda i landets skillda delar.
Signerier.
93
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
