Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vaskguld
för honom nödvändigt är att hava tur. Skenbart är vaskguldets upp-
trädande i naturen ganska nyckfullt, och därför har det av lekmannen
liksom av alla äldre tiders guldgrävare ansetts av högsta vikt, att en
guldsökare för att i avsevärd grad bliva guldfinnare stode i gunst
hos lyckogudinnan och kunde räkna på hennes särskilda ynnest. Myc-
ket av dessa åsikter lever ännu kvar, och man kan ju icke neka, att
alltjämt — såsom guldgräveriet i smått faktiskt bedrives — slumpen
spelar en roll. Starkt bör emellertid betonas, att geologisk kunnighet,
gruvteknisk utbildning och omfattande erfarenhet är den pålitligaste
utrustningen även inom detta slags bergshantering.
Genom skildringar i tidningspressen är det allmänt känt, att i våra
dagar guldgräveri förekommer i de nordliga delarna av Fenno-
Scandia. Mindre bekant torde vara att förekomsten därstädes av
alluvialt guld sedan mycket länge är känd. Utan att här ingå på de
allra äldsta och ganska oklara uppgifterna om guld i Skandinavien!)
må blott erinras, att i 1500-talets litteratur hos åtskilliga författare
guld i dessa länders nordligare delar omtalas. Väl klagar biskop Peder
Månsson omkr. 1520 att i Sverige ingen intill »thenne dagen så letätt
eller pröffwett att uppfinne gull» i flodsand, som i vissa uppräknade
sydliga länder skett, men år 1546 säges uttryckligen av den metallur-
giske författaren Georg Agricola i hans arbete »De veteribus et novis
metallis» att guld förekom »i Finnmarken, som lydde under konungen
af Sverige», d. v. s. 1 nuvarande norska Finnmarken. Om någon fak-
tisk grund till detta bestämda yttrande förefanns, något som man
knappast har anledning betvivla, bör det hava varit fråga om allu-
vialt guld, vaskat ur flodsand. Och samma slags guld kan man möj-
ligen förmoda hava avsetts med den markering av guldförekomst,
som av Olaus Magnus gjorts å hans berömda Carta marina, tryckt i
Venedig år 1539 (se sid. 52). På en plats i Lule älvdal, belägen mellan
»Lula» och en stor sjö inuti landet, har han anbragt en 8-strålig stjär-
na och därunder orden MINERA AVRI (guldmalm). I den tillhö-
hörande beskrivningen säges blott (i översättning): »Denna svarta
stjärna betyder att i landet finnes god guldmalm». Något närmare
1) Till de mera fantastiska berättelserna hör en dylik, som förekommer i ett geografiskt
arbete Exegesis historiae Germaniae av Franciscus Irenicus, tryckt i Niärnberg 1518,
vari säges, att guldmalm utgrävdes eller bröts i en bergsudde i västra Danmark, be-
nämnd Cumtzhove, där guldet upptäcktes år 1425. Bergets angivna geografiska läge
ger Gustaf Storm (Ymer 1891) anledning att hänvisa till Skånes eller Hallands kust
såsom närmast stämmande med longituden.
4
45
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
