Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vaskguld
bäddar. Även i morängruset finnes på vissa ställen guld, och detta
förekomstsätt tilldrager sig allt större uppmärksamhet. Vaskguldspar-
tiklarna hava i regel en starkt tillplattad form. Större bitar eller s. k.
nuggets?) äro sällsynta. En dylik av 11 å 12 grams vikt är en gång
funnen. En viss silverhalt — cirka 6 ?/o — är vanlig i guldet. Spår
av platina äro påvisade.
Den äldsta mera kända guldundersökningen inom nu nämnda stora
område utfördes år 1735 och föranleddes av prosten Johan Randulf
i Namsdalen. Denne, liksom mången både före och efter honom,
hade grubblat över en utsaga i bibeln, där det i Jobs boks 37:de ka-
pitel heter, att guld kommer från Norden 2). Med anslutning härtill
skrev han till konung Kristian VI i Danmark och meddelade, att en
man vid namn Henrik Svendsen sagt honom, att på en ö vid Tana
älvs utlopp, kallad Gullholmen, skulle finnas en märkvärdig röd
sand, som förmodades innehålla guld. Kungen föranstaltade att några
bergskunniga män från Kongsberg reste dit upp och utförde en un-
dersökning, som dock blev resultatlös. Under de följande 130 åren sy-
nes intet vara gjort för gulds eftersökande i Finnmarken. — Det var
först då den framstående bergsmannen och geologen Tellef Dabhll år
1866 började sina rekognosceringsarbeten för en geologisk karta över
norra Norge, som saken ånyo upptogs till behandling. Han startade
med provvaskningar i Pasviksälven, vilka dock gåvo negativt resultat.
Men han fortsatte med iver, och redan första sommaren lyckades han
påvisa vaskguld i en liten bäck Nutusjokka nära Karasjokkas kyrk-
plats. Med stor grundlighet fullföljde bergmästare Dahll under de föl-
jande åren sina undersökningar, och i sina officiella rapporter angiver
han såsom de bästa av honom påträffade lokalerna, Gullälven och
Sadnijokka (troligen felskrivning för Sargijokka), två mindre vatten-
drag, som utfalla i Bautajokka. Såsom guldets förnämsta utbrednings-
område betecknar han de trakter, som avvattnas av Karasjokka,
Bautajokka och Anarjokka.
3) Alltsedan guldupptäckten i Kalifornien 1848 ha vissa fasta guldgrävaretermer ut-
bildats, vilka sedan vunnit burskap i andra länder, där guldvaskning bedrivits. Så även
i Skandinavien och Finland.
2) Versio vulgata har denna lydelse: »Ab aquilone aurum venit», och i en så sen svensk
bibelupplaga som av år 1885 lyder översättningen: »Från Norden kommer guld». I
Gustaf V:s bibel, tryckt 1917, heter det däremot mera fritt och poetiskt: »I guldglans
kommer han från Norden». — Ämnet har varit föremål för utförlig tolkning i Menan-
der-Ahlbergs akademiska avhandling »De auro e Septentrione, dissertatio philologica».
Äbo 1748.
47
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
