Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ångtekniken efter James Watt
ej — gjutjärn och i vissa undantagsfall till och med av trä. Watt
ansåg pannan med viss rätt vara en farlig tingest, så snart trycket
nämnvärt översteg atmosfärtrycket.
När engelsmannen Trevithick började bygga ångmaskiner för 3,5
upp till 7 atö ansåg Watt att han borde hängas, och han vände sig till
parlamentet för att få dylika maskiner förbjudna. Detta blev lyck-
ligtvis ej fallet och den påträngande utvecklingstendensen stod ej att
hejda. Ungefär samtidigt med Trevithick slog amerikanaren Evans in
på samma linje och byggde ångmaskiner för ända till 10 atö tryck.
Den besvärligaste delen av ånganläggningen, så snart trycket höj-
des till flera atmosfärer, var som nämnts ångpannan. I stället för den
tidigare använda s. k. koffertpannan med plana gavlar, införde
Trevithick och Evans den cylindriska panntypen. De voro ock de
första, som använde inre eldning i ett eldrör, vilka pannor således
blevo föregångare till de berömda eldrörpannorna, en panntyp, som
allt fortfarande användes i stor utsträckning.
Det kan vara av intresse att även omnämna, att Evans ej använde
kondensering, utan lät ångan expandera till något över atmosfärtryc-
ket, för att avloppsångan skulle kunna utnyttjas till olika värmebe-
hov, såsom torkning, uppvärmning m. m. Evans högtrycksmaskin
var således en föregångare till den för många industrier numera så
utomordentligt viktiga mottrycksturbinen och mottrycksmaskinen.
Ännu djärvare pionjärer voro amerikanaren Perkins och tysken
Alban på 1820- till 1840-talen. Båda siktade mot bortåt 50 at tryck.
Alban insåg även nödvändigheten av pannans radikala omkonstruk-
tion, från s. k. storvattenrumtyp till vattenrörtyp, för att pannan
skulle kunna uthärda höga tryck. Han konstruerade även en dylik
vattenrörpanna, men försöken kommo ej över experimentstadiet.
Tiden var ej mogen för dessa stormlöpare. Mycket arbete åter-
stod, innan tillverkningstekniken motsvarade de krav som ångmaski-
nen och ångpannan vid höga tryck måste ställa på materialets kvalitet
och utförande. Utvecklingen föll därför tillbaka i de gamla hjulspå-
ren. Ängtrycket höjdes visserligen så småningom, men var ännu på
1850-talet i regel endast c:a 5 atö.
I Sverige infördes ångmaskinen under 1800-talets första årtionde
och ej långt därefter upptogs genom den engelskfödde Samuel Owens
energi ångmaskintillverkning inom landet. Några årtionden senare
började Motala Verkstad tillverka ångpannor och ångmaskiner för
fartyg, till en början efter engelska förebilder, men sedan Otto Carl-
119
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
