Oresundstunnel sundet, Engelska kanalen, Irländska sjön, Oresund och eventuellt Bältena. En dansk uppgift, att Rothe tidigare planerat en tunnel mellan Helsingör och Hälsingborg har ej kunnat bekräftas. Det bör här erinras om att den tekniska världen befann sig i ett kritiskt skede med hänsyn till järnvägsförbindelserna över vattnen. Frågan gällde bro, tunnel eller färja. Broproblemet kunde anses löst sedan 1850-talet både ifråga om grundläggning, material och stor spännvidd. Genom S:t Gotthards- tunnelns öppnande för trafik 1880 trodde man sig även kunna be- härska luftningsproblemet vid långa järnvägstunnlar. Tågfärjorna voro emellertid en uppgift, som man ännu brottades med. Lösningen kom från de stora sjöarna i Nordamerika 1888 eller efter Deloncles ansökan. Dessförinnan eller sedan 1884 hade emellertid danskar och svenskar underhandlat om ängfärjeförbindelse Malmö—Köpenhamn och 1887 diskuterades järnvägens fortsättning från Klampenborg till Helsingör med förslag till tågfärjor vidare till Hälsingborg, vilken sistnämnda förbindelse också kom till stånd 1892. Ängfärjetrafiken Malmö— Köpenhamn började däremot först 1895. Ingeniörsföreningen i Stockholm hade likaledes 1884—387 upp- märksammade överläggningar ej mindre än 3 gånger rörande spörs- målet om ångfärjeförbindelse Sverige-Danmark, därvid man jäm- förde alternativen Hälsingborg—Helsingör och Malmö—Köpen- hamn, men icke ett ord yttrades om det franska tunnelförslaget lik- som ej heller om ett ännu obestyrkt danskt påstående om ett tunnel- förslag Hälsingborg—Helsingör av år 1872. På samma sätt förhöll man sig på det s:e nordiska nationalekonomiska mötet i Köpenhamn sommaren 1888, där Danmark som genomgångsland för Norden liv- ligt diskuterades. Så litet hade en tunnellösning ingått i det tekniska medvetandet. Med svensk statsförvaltnings formella noggrannhet sattes utred- ningsmaskineriet genast i gång, ehuru den ordrika men föga tekniska framställningen sannolikt skulle hava snabbt lagts på hyllan, om det funnits ingeniörer i regeringskansliet. Det började med utrikesdepartementet, som efter en livlig brev- växling med vår beskickning i Paris kunde upplysa om följande: att Mr Deloncle tjänstgjort i franska utrikesdepartementet inom konsulskarriären och var agent för ett banksyndikat, 43