Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Meddelanden och frågor
106
liga våg på samma gång icke alls är orolig, utan tvärtom så lugn, att man
kunde tro honom vara trög».
En annan våg, som redan då användes vid de flesta av statens och enskilda
järnvägars stationer, var konstruerad med hävstång och kompensation samt
angav hastigt vikten på en halvrund skala. Detta var alltså en föregångare till
våra dagars snabbvägande visarevågar och på sin tid ett stort framsteg gent-
emot de vid utlandets järnvägar använda, otillförlitliga fjidervågarna.
Med ett fåtal, enkla mekaniska hjälpmedel kunde Tengelins arbetare åstad-
komma dessa precisionsinstrument. I verkstaden fanns på 1860-talet 4 härdar
med 2 bäljor, som hängde i taket. Den enda maskinen var en grov svarvstol
av trä, som drevs med en vev, fästad på ett stort trähjul. Man svarvade utan
support och förde stålen för hand. Några av dessa hade två trähandtag om
c:a 50 cm. längd, ställda mot varandra i omkring 60? vinkel. På svarven gjor-
des såväl smärre som grövre arbeten, både finare nycklar, visarenålar till vågar
och vagnsaxlar. För övrigt funnos 4 ambultar, vanliga smidesredskap och 7 å 8
skruvstycken. Borrning utfördes med svängborr i en ställning, som vid behov
sattes fast i ett skruvstycke. Utom denna smedja och filverkstad fanns också
en snickareverkstad. Med dessa hjälpmedel tillverkades under generationer de
vågar, som voro välkända bland köpmän och andra kunder icke blott i
Sverige utan i många andra länder. Åtskilliga av dessa decimalvågar begagnas
ännu i dag. I museets samlingar finnas vågar av Tengelins fabrikat, som varit
använda dagligen mer än 70 år.
Tengelin bibehöll långt efter skråväsendets formella upphävande traditio-
nella sedvänjor i sin verksamhet. Ännu på 1850-talet bodde alla ogifta arbetare
i gården och hela personalen, 10 å 12 personer, intog sina måltider i mästarens
hem. Gesällerna åto i matsalen medan lärlingarna fingo nöja sig med att sitta
i köket, men alla bestodos samma mat som mästarens familj. Vid årets hög-
tider inbjödos gesällerna till måltid gemensamt med mästarens familj. Av dessa
gesäller blevo flera egna mästare med välkända verkstäder, såsom Rosengren,
Nilsson och Davidson.
Tengelin ledde arbetet i verkstaden ända till sin död år 1869. Han hade då
fullbordat ett ovanligt framgångsrikt liv, skicklig som yrkesutövare och mot
alla medmänniskor »glad, vänsäll, gästfri, gudfruktig och redbar». Det måhända
värdefullaste vi fått i arv av hans verksamhet är att han i praktiken övertygade
sin samtid om nödvändigheten av precision icke blott vid vetenskapliga ar-
beten, utan även inom näringslivet vid vägning av större kvantiteter.?)
Lennart Way-Matthiesen.
2) Denna korta framställning grundar sig till största delen på i Tekniska Museets arkiv
förefintligt material, samlat av Assistent Tore Andersson i anslutning till en begäran
om vissa biografiska data om Tengelin. Värdefulla skriftliga och muntliga uppgifter,
porträtt, föremål m. m. ha lämnats av släktingar till J. T. Tengelin, av vilka här sär-
skilt må nämnas Arkitekt Äke Tengelin, Stockholm, och Civilingeniör Ernst S. Tenge-
lin, Malmö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
