Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Meddelanden
samma plan och samma år, som det i Vetenskapsakademiens Handlingar 1769
beskrivna mälteriet på Leufsta, konstruerat av kamreraren Peter Wäsström.
Wäsström skriver i cit. handlingar sid. 281: »men den nytta, som nu är
Leufstad-Bruk förbehållen, kan göras mer allmän och vid alla Hammar Smidjor
ganska lätt vinnas, i fall nu omrörde inrättning antages. I sådant afseende blifver
ej heller på alla ställen den kostnad och vidlöftighet nödig, hvarmed vid Leuf-
stad-Bruk detta Verk är anlagdt, hvarest det för Brukets storlek och Arbetare-
nas talrikhet måst så stort vidtagas, utan kan både ugnen och Mälthuset göras
mindre, och ändock var tillräckelige, alt efter hvar och en Bruksegares behof.
Under- och öfverbyggnaden kan då inrättas efter behag... -.»
Det gamla mälteriet på Leufsta mäter 11,9X 13,2 m i bottenplanet utvändigt.
Motsvarande mått för »plåten» på Osterby är 11,75 X 12 m, alltså något mindre.
Däremot är avståndet från marken till takfoten på Osterbyanläggningen ca. 5 m
på den mot SV belägna väggen mot 4,2 i Leufsta.
Jämför man exteriörbilden 3 sid. 97, Daedalus 1935, med bilden 3 sid. 107 är
likheten mellan de bägge byggnaderna slående. Ingången till mälterierna är i
horisontal led placerad strax till vänster om mitten på väggen till övre vår
ningen. Omedelbart till vänster, när man kommer in, stå stöpkaren i Leufsta,
och där var meningen att de skulle hava stått i Österby, varom det genom
väggen ledande avloppet för vattnet giver tydligt bevis. De för bägge anlägg-
ningarne lika onödiga och lika utförda takfönstren giva ytterligare belägg för
uppfattningen att Wäsström är konstruktören. Härtill kommer skorstenens lik-
artade placering i förhållande till taknocken.
Plåten, d. v. s. det av perforerade järnplåtar utförda underlaget för det tor-
kade maltet, har bortrivits, och det inre av mälteriet har sedan omändrats till
primitiva bostäder. Härvid hava även några ursprungliga fönster igenmurats
och i stället nya upptagits. Inga som helst invändiga spår av en eventuell mäl-
teriinredning finnas kvar. Endast en antydning till det valv, genom vilket den
från smälthärden avgående värmen leddes in i kölnan, kan man nu se vid mar-
ken i byggnadens nordvästra hörn. Denna anordning till utnyttjande av av-
loppsvärmen från smedjan för att torka malt utan extra bränslekostnad hade
kamreraren Wäsström 1767 publicerat i Vetenskapsakademiens Handlingar.
Den inbringade honom som belöning en guldjeton. Det är intressant att se, hur
snabbt en teknisk förbättring kunde slå igenom även på den tiden.
Av tillgängliga muntliga uppgifter att döma skulle byggnaden endast hava
gjort tjänst som kölna, ehuru den liksom på Leufsta byggdes som fullständigt
mälteri, bl. a. med hårdbränd, kvadratisk »ärilsten» på golven. Smidet vid Opp-
hammaren nedlades 1877 och därmed var även »plåtens» saga all. Någon re-
staurering i likhet med Leufsta-mälteriet torde med hänsyn till anförda om-
ständigheter ej vara lämplig eller ens genomförbar.
Aven den tredje kölnan tillkom år 1769 och kallas i gamla handlingar »Mas-
ugns Torck Badstufvubyggnaden», till vilken åtgått bl. a. 42 st. »holade plåtar»,
vägande !/2 B stycket. Den ligger sammanbyggd med den ännu bevarade Herr-
gårdshammaren, vårt lands äldsta vallonsmedja, alldeles intill herrgården och
den karakteristiska klockstapeln. Kölnan var inrymd i den tillbyggnad om
105
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
