- Project Runeberg -  Dædalus : Tekniska museets årsbok / 1939 /
102

(1931)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Meddelanden

Automatisk
brandalarm.

I vårt land fördärvas årligen genom eldsvådor värden för mellan 40—50
millioner kronor, och vad ännu värre är, ett so-tal människoliv gå av samma
orsak till spillo. Räkna vi sedan alla de hundratals skadade samt dem som
genom eldsvådor bli arbetslösa, inses omedelbart, hur betydande de sociala
och ekonomiska värden äro, som årligen gå förlorade. Mycket har gjorts för
att minska dessa förluster, men varje brandman eller brandinspektör kan
intyga, att mycket återstår att göra.

Brandriskerna ha särskilt inom industrien oavlåtligt ökats de sista åren. Den
ökade värdeanhopningen och den dyrbara maskinella utrustningen göra att
en till sin omfattning förhållandevis blygsam eldsvåda kan få stora såväl so-
ciala som ekonomiska följder. Eldfarliga oljor och olika ämnen och produkter
med benägenhet för självantändning användas numera i allt större utsträck-
ning icke endast inom industrien utan även inom institutioner och i hemmen.
Självantändning är också en mycket typisk nutida brandorsak, som enligt
eldsvådestatistiken visar stadig ökning.

Driftsavbrott är ju en sak, som industri- och affärsmän nu mer än någonsin
önska hålla från sitt företag, och allt större intresse har ägnats åt frågan om
skyddsåtgärder mot sådana ovälkomna avbrott. Att dessa åtgärder inte alltid
varit tillfyllest, därom vittna den senaste tidens miljoneldsvådor, som haft syn-
nerligen ödesdigra efterverkningar för de företag, som drabbats därav.

Diagrammet visar teoretiskt en eldsvådas förlopp. Efter antändningen
stiger värmeutvecklingen (energiutvecklingen i kalorier) efter en viss
kurva, vars branthet är beroende på förhanden varande omständigheter såsom
inventariernas beskaffenhet, ventilationen, byggnadskonstruktionen m. m.
Upptäcks elden låt oss säga inom 5 minuter bör elden kunna släckas på !/2
minut av en man medelst t. ex. en hink vatten, sker upptäckten efter 11 mi-
nuter kan brandmanskapet på en brandbil släcka med ett par handsprutor på
1 1/2 minut, efter 14 minuter har elden redan tagit sådan fart att brandkåren
har fullt arbete för att framgångsrikt kunna bekämpa elden. Efter ytterligare
en minut har eldens intensitet passerat punkten A på kurvan och därmed fått
en sådan våldsamhet, att ej ens storstadsbrandkårens alla tekniska hjälpmedel
räcka, utan man måste nöja sig med att hindra eldens vidare spridning till andra
byggnader. Av detta kan den slutsatsen dragas, att om elden upptäckes inom
de första s5—10 minuterna, bör man ha utsikter att stoppa den med
enkla medel.

Värme, som utvecklas i ett rum stiger uppåt och lägger sig under taket för
att där utbreda sig radiellt över värmekällan. Vid en begynnande eld, redan
medan det ännu blott pyr eller glöder, bör man således få en värmeökning
under taket. Med utgångspunkt från dessa fakta har man under många år ar-
betat på att finna en anordning, som varskor så fort eld uppstår. Det säges, att
den äldsta automatiska brandalarmanordningen utgjordes av en kanariefågel
i en bur, med två bottnar. Ett lätt tryck på den övre, som på översidan var
försedd med taggar, påverkade en fjäder, vilken medelst en ledning var för-
bunden med en ringklocka och ett batteri. Vid eldsvåda skulle fågeln påverkas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Oct 1 23:42:07 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/daedalus/1939/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free