Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ervalla bruk
fortgå i oförändrad omfattning. Man smidde »ordinarie plattjärn och
korta engelska sorter» av medelgod kvalitet. Påföljande år avled
greve Creutz och ett år senare den 8 maj 1779 såldes Ervalla gods
och bruk av hans änka Kristina Magdalena Stenbock för 21.000 riks-
daler specie till landshövdingen i Uppsala, generalen friherre T. G.
Rudbeck, efter vars år 1786 inträffade död bruksrörelsen drevs av
sterbhuset till i början av det nya seklet. Under hela den Rudbeckska
perioden exporterades järnet över Stockholm genom köpmanshuset
N. G. Dablecrona därstädes. Man smidde plattjärn, ”/a4 tums fyrkant-
järn samt schamplunjärn i långa och korta sorter och järnet exporte-
rades på England, Tyskland och Portugal. Är 1806 befinnes bruket
vara sålt till nya ägare, vilka i en stämpelbok betecknas med uttryc-
ket » diverse intressenter», varibland emellertid den nyantagne expor-
tören Schön & Co i Stockholm säkerligen var den mest betydande.
Denna firma befinnes år 1813 vara ensam ägare, men sålde snart
bruket till översten friherre S. Chr. F.S. Äkerhjelm på Dylta. Som ex-
portör anlitades därefter A. Lundholm (uppgift från 1818), C. F.
Bohnstedt j:or (1828) och J. C. Pauli & Co (1831), alla i Stockholm.
Bruksdriften synes efter hand hava nedlagts under åren 1829—31,
ty då befinnas smederna hava avflyttat från orten.!?) Officiellt till-
läts smidet upphöra genom Bergskollegiets resolution av den 14 april
1834, varvid tillstånd jämväl gavs att till Skogaholms bruk överlåta
smidesprivilegierna. Dessa omfattade då, liksom av gammalt varit
fallet, 345 skeppunds stångjärnssmide årligen. Någon överlåtelse av
den »av ålder» — säkerligen ända från brukets anläggning — be-
sagnade stämpeln, ett korsat L, skedde dock icke i samband där-
med.!?) Sista gången bruket förekommer i kollegiets resolutionsbok
är den 19 juni 1834, då tillstånd meddelades åt Dylta bruk att i den
gamla smedjebyggningen vid Ervalla inrätta en husbehovs vatten-
slägga om högst 5 lispunds vikt.
12) Breitholtz, Ervallaboken. Sid. 88.
13) Bokstaven i stämpeln torde — enligt av ingeniör Breitholtz till mig uttalad för-
modan — syfta på namnet, som av ålder tillhört det hemman, på vilket hammaren
legat. Detta hemman heter ännu i dag Löth.
51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
