Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Meddelanden
Tidigt användande
av läskpapper.
Aldre handelskalendrar
efterlysas.
108
för att garantera hållfastheten. Men den snart halvsekelgamla kättingen skall
nu och i framtiden på Tekniska Museet vittna om gångna tiders yrkeskunskap
och arbetsglädje.
L.W.—M.
Under 1860- och 1870-talen användes svart, stundom vit sand att strö över
skrift, innan bläcket torkat. Överskottet återhälldes i sanddosan, och medelst
en knäpp av fingrarna på papperets baksida avlägsnades allt för tjock sand-
beläggning på skriften. Resten föll efter hand bort och vållade en hel del olägen-
heter, ej minst på polerade bord. Sedan man vid tillverkning av bläck börjat
tillsätta gummi arabicum eller annat limämne, kom sanden att sitta mycket
fast och ännu i dag hittar man brev från 1870-talet med väl sandbelagd skrift.
Den äldsta användning av läskpapper, som jag minnes, hänför sig till 1860-
talet. Man tog blad ur någon utsliten och trasig katekes eller någon tidning och
använde som plump-papper — så kallades läskpapperet på den tiden — ty
allt tryckpapper var ju då ännu olimmat och insöp således med begärlighet all
slags vätska. Egentligt sudd-, sug- eller läskpapper kom först senare i allmän-
nare användning, åtminstone på landsbygden. Det plägar antagas att Grycksbo
pappersbruk var den första svenska tillverkaren av dylikt papper (liksom av
det närliggande filtrerpapperet). Om detta antagande är riktigt, vet jag dock
icke. Att papper i stället för skrivsand användes av Assessor Christoffer Gjör-
well i början av 1790-talet framgår av följande anteckning, gjord av bruks-
patron C. D. Burén på Boxholm i hans dagbok under den 2. nov. 1791:
»Assessor Gjörwell brukar blott et papper at lägga på det han skrifwer, och
ej strösand, att ej dess böcker deraf skola rifwas på permarne; säjandes, om
jag ej skrapat sanden af de otaliga brefwer, som jag fått närby och fjärran,
ända ifrån Turkiet, så skulle mit bord redan warit förstenadt.»
CLS:
Vid industrihistoriska forskningar bör man icke försumma att anlita alla upp-
tänkliga slag av källor, tryckta och otryckta, äldre och nyare. Ett tidigare ofta
förbisett slag av publikationer, som dock borde uppmärksammas mycket mera
av våra industrihistoriker, utgöres av våra kalendrar av teknisk, personhistorisk
och topografisk karaktär. De kunna, trots sina knappa uppgifter, ha mycket
av värde att giva den samvetsgranne forskaren. Nutidens kalendrar gå oftast
ut i stora upplagor. Men det är svårt att numera få tag i de gamla årgångarna.
Gamla kalendrar ha en märkvärdig förmåga att »komma bort», förklarligt nog,
då de ofta äga ett litet format och ett enkelt, anspråkslöst utseende.
Det är under 1700-talets senare hälft, som de första kalendrarna börja ut-
komma i vårt land, men först vid 1800-talets mitt få de ett större person- och
industrihistoriskt värde för eftervärlden. Stockholms Adresskalender började
publiceras 1855. Vår första handelskalender hette Merkantil Kalender, Stock-
holm 1855, utgiven av J. Ph. Meijer och snart efterträdd av den ännu existe-
rande Sveriges Handelskalender, vars första årgång bär årtalen 1859—960. Även
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
