Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Avhandlingar
- Bengt V. Nilsson: Tekniska Museet — det levande museet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tekniska Museet Det levande museet
Atomariet
akademiska framgångar är t. o. m. större än korrelationen skolbetyg—akademiska
framgångar. Bland de svenska ungdomarna från tidigare årgångar har flera blivit
medicinare men det finns också exempel på helt andra yrkesval. En pristagare
1969 har använt sitt stipendium till en journalistutbildning.
I kullen av ’unga forskare’ år 1966 fanns Harald Agrell som då ägnat ett års
flitigt arbete åt att undersöka en torvmosse norr om Arlanda dit han cyklade
från hemmet i Danderyd. Harald Agrell har i maj 1974 disputerat på ett kvartär-
geologiskt arbete och är därmed den förste ’unga forskare’ sedan verksamhetens
start 1963 som hållit fast vid sitt ämnesområde och fullföljt forskningen fram till
en doktorsgrad.”
Lars-Gunnar Ekegärd har inom stiftelsen UNGA FORSKARE
utvecklat en rad internationella kontakter. 1967 anslöts stiftelsen
sålunda till den internationella organisationen ICC som arbetar med
stöd från Unesco, Paris. Samarbetet med motsvarande organisationer
i andra länder har resulterat i en rad bilaterala stipendiatutbyten.
Belöningarna vid den svenska utställningen utgörs numera till stor del
av utlandsresor och bekostas med bidrag från stiftelser, organisationer
och enskilda samt industrier. Förutom till USA sänds stipendiater till
Israel, Tunisien, Frankrike, Västtyskland, England, Italien och Jugo-
slavien. Inbjudningar har också kommit från Egypten, Indien, Japan
och Argentina. Värdet av dessa kontaktmöjligheter för ungdomar som
vill inrikta sig på naturvetenskaplig forskning eller teknisk verksamhet
kan givetvis inte överskattas.
Laborator Torsten Wilner hade på hösten 1947 i sitt eget lilla labo-
ratorium med hemmabyggd apparatur lyckats åstadkomma kärn-
reaktioner — någonting i stil med Cockcroft och Waltons berömda
pionjärexperiment. I ett kanalstrålerör accelererades protoner, väte-
atomkärnor, som fick träffa ett stycke litiummetall. ”Splitter” från
därvid sprängda litiumatomkärnor gav upphov till scintillationer,
synliga små ljusglimtar på en lysfärgsbelagd glasskiva. Inte långt efter
detta följde även försök med neutronreaktioner.
Experimenten väckte stort intresse, och redan dagen efter det första
lyckade försöket kom Kai och Manne Siegbahn på besök, därefter
John Tandberg och senare många andra, bland dem Torsten Althin,
som genast slog fast, att ”det här måste vi göra något av”.
Det blev inledningen för Torsten Wilner till ett mångårigt med-
arbetarskap på museet, en gärning som i flera avseenden fortgår än
i dag.
60
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Oct 1 23:42:36 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/daedalus/1974/0064.html