Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teknikhistoriska notiser - Sven Jansson: Polhemsmonument med förhistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknikhistoriska notiser
tionsarbeten nu är färdiga och att kyrkan åter skall öppnas söndagen den 10
november. Innehållet i övrigt ger sådana upplysningar som brukar lämnas vid
senare tiders förhandsvisningar, då endast sista städningen återstår. Söndagens
högtidlighet förlöpte lugnt och lyckligt, får man läsa dagen efter, undantagandes
att några fruntimmer svimmade i den oerhörda åhörarträngseln och måste föras
ur kyrkan. Byggnadskommitterade kunde notera publiksuccé.
Premiäraktör i Spelet om tavlan
Cronquist var vid det här laget en man i de första trettiåren med snabb karriär
bakom sig som teknisk kemist efter avgångsexamen från Teknologiska institutet
1866. Sedan 1872, då han inrättade Kemisk-tekniska byrån i Stockholm för om-
fattande undersökningar av torv och eldfasta leror, hade han verkat som konsul-
terande ingenjör och kemist. 1877 hade han utnämnts till innehavare av den då
nyinrättade handelskemisttjänsten i Stockholm. Året förut hade han valts till
ledamot av Ingeniörsföreningen och just året 1878 tilldelats det första exemplaret
av föreningens högsta utmärkelse, Polhemsmedaljen i guld, för en avhandling
”Om de eldfasta råämnena i Skånes kolförande formationer”. I Föreningen T. I.
(Teknologföreningens kamratföreningsföregångare) hade han varit medlem sedan
1863 (Biandarens födelseår), styrelseledamot sedan 1868 för att på våren 1878
bli vald till ordförande.
I sista veckan av oktober — förmodligen — kom han alltså till den nyrepare-
rade kyrkan för att titta på orgelförgyllning och gjorde samtidigt sin entré som
premiäraktör i tragikomedin Polhemstavlan. Vad som hände i prologen framgår
med viss säkerhet av en senare skrivelse till kyrkorådet. Där hänvisar Cronquist
till ”meddelanden” från dr Nordlund och bankdirektör Norman rörande åter-
upptäckten av Polhems grav. Det nämns ingenting om var dessa meddelanden
lämnats, men det sägs tydligt ifrån att det var dessa meddelanden som gav upp-
slaget till att 1879 års Polhemskommitté bildades. Närmast till hands ligger väl
att Cronquist fick hrr Nordlunds och Normans meddelanden vid sitt inspektions-
besök i kyrkan och att den konstmässiga cementstommen fick vederbörlig plats
i informationen. Cronquist lär i alla händelser inte ha kunnat undgå att uppmärk-
samma den och vid dess åsyn funnit ett utbyte till ädlare material innebära en
estetisk vinst och en förhöjning av äretavlans värdighet. Sådana synpunkter kan
ha delats av Nordlund och Norman. Men en känsla av främmande inblandning
och desavuering bör å andra sidan för byggnadskommitterade ha varit förlåtlig.
Gränsdragningen mellan ”äkta” material och ”oäkta” var för hundra år sedan
inte densamma som nu. Men en underlig begreppsförvirring rörande gips och
cement, som spökar i fortsättningen för att plötsligt hävas, kan i inledningsskedet
rentav ha stimulerat tanken på äkta vara.
Cronquist skyndade fort — och lite obetänksamt. I Föreningen T. I: s styrelse-
protokoll den 5 november 1878 (samma dag som notisen om kyrkoreparationens
avslutning stod inne i Dagens Nyheter) antecknas utan uppgift om åtgärder:
”Anmälde Pir Cronquist att han innehade anteckningslista för teckning av bidrag
till en minnesvård över Polhem, avsedd att uppsättas i Maria kyrka här i staden.” 117
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
