Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teknikhistoriska notiser - Sven Jansson: Polhemsmonument med förhistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknikhistoriska notiser
första utdelningen av Nobelprisen. Arrhenius bad att få veta vem som hade skrivit
om fysik- och kemipristagarna, Röntgen och van’t Hoff, och om Behring med
medicinpriset. När han sammanfördes med Seberg komplimenterade han med
orden: ”Jag kunde ha svurit på att ingen i landet mer än jag var så insatt i detta.”
I Teknisk Tidskrift dokumenterade sig Seberg på ett tidigt stadium som lär-
domshistoriker inom sitt eget fack. I artikelns avslutning anknöt han elegant till
återupptäckten av Polhems grift (som väl rimligen var utplånad), till kommittén
som därefter ”bildat sig” för att skaffa fram en minnesvård och — man känner
igen de stipendiestödjande raderna i Dagens Nyheters Stockholms Dagblads-klipp
den 21 december — ytterligare hedra Polhems minne genom att om möjligt grunda
en ”Polhems stipendiefond” för Tekniska Högskolans elever.
Cronquist förstod att trolla fram en lysande namnlista under beteckningen
”Polhemskommittén”, han förstod också att få sin monumentplan framburen av
åtminstone en lysande skribent. Han kände honom väl. Tillsammans hade Cron-
quist och Seberg föregående år givit ut en historisk översikt av Brännvinstillverk-
ningen i Sverige.
Budord till kyrkorådet
Den 15 februari fann Cronquist tiden vara inne att underrätta även kyrkorådet
om sina förehavanden. På papper med ordet Polhemskomitén tryckt i övre
vänstra hörnet (ingen adress eller annan teckenförklaring) och med sitt eget namn
i ensamt majestät nedtill till höger inleder han sin kungörelse som följer:
”Nogsamt har sig Kyrkorådet bekant att vid den reparation, som Marias Mag-
dalenas tempel sistlidne sommar undergick, riktades tankarna på Kristofer Pol-
hems derstädes förvarade qvarlefvor.”
Så upplyses kyrkorådet om att frånvaron av yttre minnesmärke över ”en af
vårt lands störste patrioters graf. . . efter meddelanden från Församlingens
Kyrkoherde Hofpredikanten m. m. Dr J. Nordlund och af Bankdirektören och
Riddaren A. Norman . . .” givit impulsen till att det ”bildade sig en Komité” med
syfte att ”för all framtid rotfästa” Polhems minne, en kommitté ”som kallar sig
Polhemskomitén”. Kyrkorådet görs därefter underkunnigt om kommitténs sam-
mansättning. Och slutligen framställs fem frågor till besvarande: gravvård på
kyrkogården eller ini kyrkan? föreskrifter om plats, form, material? önskemål
rörande inskriptionen? önskemål om tid för uppsättningen? kostnadsbidrag?
Man undrar om inte detta opus kommit till utan övriga kommittéledamöters
kännedom. Där dekreteras. Där negligeras totalt byggnadskommitterades anord-
ning till Polhemsminnets bevarande. Nogsamt torde också ha varit kyrkorådet
bekant att vad i skrivelsen göres veterligt till kyrkorådets efterrättelse redan för
inemot två månader sedan stått i tidningen — med kyrkorådet ställt åt sidan.
Informaliteten i att vid första officiella kontakten med vederbörande instans låta
sekreteraren skicka ett privatbrev i stället för att lämna in en hövlig framställning
med åtminstone en för den uppvaktande organisationen representabel namnteck-
ning ovanför den kontrasignerande sekreterarens torde för hundra år sedan ha
väckt mottagarens uppmärksamhet. 121
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
