Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teknikhistoriska notiser - Sven Jansson: Polhemsmonument med förhistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknikhistoriska notiser
lysning om ”gipsstommens” egentliga halt och kärna, om det nymodiga materialet
cement — just i lagom tid före protokollsjusteringen. Byggmästar Redtz tillhörde
numera kyrkorådet.
Fördröjd slutakt
På kyrkstämma den 30 maj yrkade de i Den Lojala Oppositionen ledande hrr
kyrkvärdar bifall till kyrkorådets hemställan. Men stämman lyssnade dock till
bankdirektör Normans och kyrkorådskollegan kanslirådet Carl Adam Schalens
mening att Polhemskommittén i hövlighetens namn måtte beredas tillfälle att
yttra sig. Uppskov.
Den 18 augusti spelades slutakten upp med Werner Cronquist som medagerande.
Kapten Berg öppnade med förslag att kommittén skulle tillåtas mura in sitt monu-
ment, ”som till varaktighet och prydlighet fullt motsvarade det berchska” —
uttryckssättet ger intryck av nära bekantskap. Senare modifierade han sig: ”Om
församlingen icke ville använda kommitténs monument i dess helhet, så kunde
åtminstone, med kommitténs samtycke, de marmorplattor som bär namn, vapen
och medaljong apteras på den nuvarande cementstommen.” Berg tycks bestyrka
att monumentet är färdigt, och han får medhåll i sitt yrkande av överingenjör Carl
Lindvall (1829—1918) vid Bergsunds mekaniska verkstad — Lindvall var leda-
mot av Ingeniörsföreningen från startåret 1865.
Två cementapostlar
Kyrkvärden Wretblad yrkade tvärtom och gjorde stämman uppmärksam på att
byggnadskommitterade redan sommaren 1878 velat hedra Polhems minne genom
sin monumentanordning, medan Polhemskommittén gav sig till känna först i
februari året därpå. Han sekunderades omedelbart av medbrodern i ämbetet, hr
Jäderlund, som avlossade en bredsida: kyrkvärdarna hade anmodat professorn i
byggnadskonst vid Konstakademien Albert Törnqvist (1819—98) och arkitekt
Åbom, engagerad i renoveringen 1878, att besiktiga byggnadskommitterades
cementstomme. Det är ur dessa båda herrars utlåtande som de förut anförda
smakproven om ”värdigt minne” och ”form, färg och glans” är hämtade. Där
betygas också att cementarbetet är gjort ”med särdeles omsorg ... så väl och var-
aktigt att det enligt vår åsikt bör oförändrat bibehållas och ej underkastas något
slags rubbning, som lätt kan orsaka skada och obehag för angränsande delar av
kyrkan och koret med dess förgyllningar och fönster”. Törnqvist och Åbom fram-
träder här som två oförbehållsamt entusiastiska facksympatisörer i 60-åren till
den drygt tio år yngre Helgo Zettervall, två helfrälsta cementapostlar. Samtidigt
ger hrr professorer blankt underbetyg åt Polhemskommitténs experter av 1880,
som ännu gick i gipsdrömmar.
Sedan hovrättsrådet Montelius följt upp i cementspåret, rekommenderat över-
låtelse av vapenplåt och medaljong men i utsmyckningsmomentet särskilt ömmat
för ”den nu befintliga guirlanden” (ett hittills förbisett smycke på cementskapel-
sen), medgav stämman att ingenjör Cronquist i egenskap av Polhemskommitténs
sekreterare måtte få överlämna en skrivelse från kommittén. Den var underteck- 131
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
