Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teknikhistoriska notiser - Sven Jansson: Polhemsmonument med förhistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknikhistoriska notiser
nad av skattmästaren professor Edlund jämte järnvägsgeneralen Troilius och den-
nes blivande efterträdare, greve Cronstedt, vilka nu i nödens stund förmåtts att
rycka till undsättning. Hänvisande till ingenjör Cronquists skrivelse av den 2
augusti (ej påträffad bland protokollsbilagorna) önskar undertecknarna, ”vilka
jämte herr Cronquist är medlemmar i den kommitté — Polhemskommittén — som
bland annat har till uppgift att upprätta en minnesvård” över Polhem, stöda
Cronquist i hans anhållan att ”under denna eftersommar” få ordna saken. (Kom-
mitterade ansåg påkallat att efter tidens flykt presentera sig på nytt, bekräfta sin
gemenskap i ärendet med hr Cronquist och erinra om Polhemskommitténs syfte;
bestämningen ”bland annat” häntyder måhända på den presumtiva stipendie-
fonden.)
Cementen den ojämförliga
Tänkvärt är ett därefter i protokollet upptaget uttalande av Cronquist: ”Om det
från början varit bekant för kommittén att det redan i kyrkan uppsatta monu-
mentet varit gjutet i cement, och icke såsom uppgavs en gipsstomme, skulle någon
skiljaktighet i åsikt om denna sak icke ha förefunnits mellan kommittén och för-
samlingen.”
Detta tycks innebära: för det första att tekniske kemisten inte själv förmått
skilja gips från cement; för det andra att han kunde ha godkänt cementstomme
som underlag för marmorn men inte gipsstomme (en tekniskt rimlig distinktion);
för otroligt är väl ändå med hänsyn till det ständiga kravet på marmor att han vid
en tidigare cementsignal helt överväldigad skulle ha strukit flagg och låtit cemen-
ten slå marmorn ur brädet.
Beslutet blev det väntade, att cementmonumentet genom kyrkvärdarnas försorg
skulle fullbordas. Stämmans erbjudande att för framtida bruk ta emot en formlig
gåva av marmormonumentets olika delar föranledde ingen åtgärd från den s k
Polhemskommitténs sida, för att använda Dagens Nyheters nu införda etikett.
Förbindelsen bröts.
I ett brev 1889 till pastorsämbetet från sedermera registratorn hos stadsfull-
mäktige Vilhelm Gyllensvärd berörs ”Polhems epitafium” och den ”framstående
plats” som det intar i kyrkan.
Marmordeposition 1910 i kyrkan
Nära trettio år efter ridåfallet 82 fick Spelet om Polhemstavlan i tysthet en epilog.
I slutet av juli 1910 mottog ordföranden i Maria Magdalena församlings kyrko-
råd, kyrkoherde Karl Eklund, ett brev från Stocksund, undertecknat Werner
Cronquist, Polhemskommitténs sekreterare (han hade inte släppt titeln). Efter
erinran om skriftväxling under åren 1879—80 (sorgeåret 1882 förtigs) anges i
brevet att monumentet färdigställdes ”för att. . . vid lämpligt tillfälle vara till
hands att anbringas på avsedd plats”. Sedan: ”Med mitt avflyttande från huvud-
staden finns ingen av Polhemskommitténs ledamöter därstädes bosatt (förre stats-
rådet Ehrenheim bodde vid Grevgatan, flyttade sedan ett par gånger och avled
först 1918 i ett hus vid Karlavägen; övriga ledamöter hade avlidit mellan 1884
132
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
