Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teknikhistoriska notiser - Sven Jansson: Polhemsmonument med förhistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknikhistoriska notisei
och 1907), varför jag vördsamt anhåller att tills vidare för Polhemskommittén
få deponera de i lådor inneslutna omförmälda delarna av monumentet i något av
kyrkans magasin. Det torde väl ej dröja synnerligen länge, innan monumentet
vederbörligen placeras” Kyrkorådet biföll framställningen den 12 augusti.
Cronquist hade när denna anhållan gjordes i fyra månader tillhört Svenska
Teknologföreningens jubileumskommitté, konstituerad den 18 mars 1910, och
dess samtidigt utsedda första arbetsutskott, som skulle redigera en festskrift.
I samma utskott satt hans gamle vän Gottfrid Rystedt. Den här ovan kursiverade
förhandsupplysningen tyder på att han inte underlåtit att göra sig underrättad
om läget inom arbetsutskott nr 2, som skötte insamling till Polhemsfonden och
stod för PolhemshyIlningen; ordförande i detta utskott var vattenfallsdirektören
och översten Vilhelm Hansen och ledamot, som tidigare nämnts, Nils Cronstedt.
Cronquists bestämning i brevet ”för Polhemskommittén” blev det sista hävdandet
av kommitténs äganderätt till monumentet — kanske gömde den också en för-
hoppning hos brevskrivaren att få se kommitténs syftemål uppnått. Fyra månader
därefter var han död.
Gipsen lever högt 1911
I Teknisk Tidskrifts nummer för den 1 juli 1911, sju månader efter Cronquists
död, uppenbaras att jubileumskommittén på andra arbetsutskottets förslag ”beslu-
tit att låta utbyta den i Maria kyrka befintliga minnestavlan av trä mot ett
monument i huggen sten med epitafium (!) och porträttmedaljong . . . varigenom
även fullföljes en plan som 1879 års Polhemskommitté hyst, men ej lyckades
föra till önskat resultat. Vissa delar av en marmortavla . . . finns i behåll”.
(I Cronquists depositionsbrev står ”beståndsdelarna” utan inskränkning.)
I skrivelse från överste Hansen till kyrkorådet meddelas att uppmärksamheten
blivit fäst på en minnestavla av trä på en gipsstomme. En annan gång heter det
målad gipsstomme.
I kyrkorådsprotokoll den 19 april 1911 står att ordföranden redogjort för de
omständigheter under vilka den nuvarande minnestavlan tillkommit, men ingen-
ting närmare. Sedan kyrkorådets ledamöter tagit tavlan i skärskådande beslöts
bifall till framställningen. Och när allt är över noteras i kyrkorådsprotokoll den
28 november att epitafiet av gips blivit utbytt mot ett nytt av marmor.
Beträffande överste Hansens ”uppmärksamhet” förklarade han själv i sitt
högtidstal vid Teknologföreningens Polhemsfest den 18 november, liksom vid
avtäckningen i kyrkan följande dag, att den väcktes av överingenjör Lindvall
på Bergsund, han som på kyrkstämman 1882 tillsammans med kapten Berg gjorde
ett heroiskt försök att rädda marmormonumentet. Av professor Cronquist, upp-
dagade överste Hansen vidare, fick man veta att ”en del av marmorplattorna
fanns i förvar hos ingenjör Rystedt” (alldeles oavsett att hela uppsättningen 1910
mottagits av kyrkorådet för magasinering i ett av gravkoren på kyrkogården)
och kunde användas efter benäget tillstånd (av f. d. statsrådet Ehrenheim, får
man tänka sig, Polhemskommitténs ende överlevande). Och så föll täckelset. 133
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
