Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teknikhistoriska notiser - Sven Jansson: Polhemsmonument med förhistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknikhistoriska notiser
136
Cementen en tappad poäng
I Teknologföreningens arkiv, som nyligen deponerats på Riksarkivet, ligger längst
bort i slutet av 1911 års volym med protokollsbilagor en samling urplockade
handlingar i original eller kopia. En blyertsanteckning på sista registersidan hän-
visar dit med beteckningen ”överste Hansens samling rörande jubileet”. Där får
hans historieskrivning sin förklaring. Polhemskommittén belyses nämligen med
material endast från 1879; Hansen har aldrig nått fram till cementåldern och
kommitténs definitiva sammanbrott. Sådana dokument som Cronquists skrivelser
till Norman 1879 — som ändå är bilaga till ett av urvalssamlingens huvudnummer
— och till kyrkorådet 1910 saknas; det senare har likvisst fått en särskild på-
minnelselapp i protokollsboken. Hrr Lindvalls och Rystedts omvittnade insatser
förefaller överflödiga, då Cronquist lika väl själv kunde ha relaterat hela sakens
sammanhang, inklusive depositionen i kyrkan. Och slutligen: om inte förr, så
skulle väl 1911 års återfall i gipsförvirringen ha lagts till rätta när Bröderna
Gustafssons rivning av den utdömda tavlan satte in och man rimligen måste ha
märkt att det var cement man högg i och inte gips.
Arv från Polhemskommittén
Huvudparten av monumentet, de gröna marmorplattorna från Kolmården, den
röda namnskivan av kalksten och så vapenskölden, var arv från 1879 års Pol-
hemskommitté. Porträttmedaljongen var ny, modellerad av medaljgravören Adolf
Lindberg (1839—1916) och gjuten i brons. Teknologföreningens beställning tyder
på att någon Kjellbergs-medaljong inte varit tillgänglig. Båda konstnärerna torde
närmast ha haft Fehrmans medalj över Polhem till förebild. Medaljgravören
Daniel Fehrman (1710—80) utförde två medaljer med Polhems bild, en slagen
1749 medan Polhem ledde slussbygget och en senare, Vetenskapsakademiens
minnespenning 1753, båda högervända. Stansarna till den förra har på Ingeniörs-
föreningens begäran vid Polhemsprisets instiftande 1876 fått användas för pris-
medaljen i guld. I Jean Rehns förteckningar över egna arbeten får man ytterligare
vetskap: ”... ifrån år 1746, och till den tiden då medailleurn Jungberger (Gustaf
Ljungberget) Emottog de KongL Mynte (1773), har iag gifwit Ritningar till alla
de skådde päni/n/gar, som blifwit graverade utaff medailleuren Ferman.”
Rehns ljudenliga stavning visar också att Berch hette Berck.
Både Kjellbergs reliefporträtt på Jernkontorsfasaden och Lindbergs på epitafiet
ser åt vänster — det ena för att från sin plats långt ut åt höger inte titta bort
från huset där modellen hade hemortsrätt, det andra för att från sin norrvägg
i koret rikta blicken mot församlingen. Den fehrmanska förlagan har alltså
spegelvänts. Om Lindberg även tagit intryck från den nära jämnårige Kjellbergs
tidigare verk må vara osagt.
Det finns också en tredje Polhemsmedalj, Svenska akademiens minnespenning,
graverad av konstnären Carl Enhörning (1745—1821) och slagen 1806.
Polhemstavlan pekar vidare
Den utmätta tiden för denna undersökning har varit för knapp för att tillåta
spaning efter sådant material som privatbrev och dagböcker. Att ägna Polhems-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
