Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Recension: A Continuing Marvel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Recensioner
Tillsammans med några utvalda medarbetare sändes Kaempffert till Europa på
en 6 månaders studieresa för besök vid museerna i London, Paris, Miinchen och
Wien. Samtidigt organiserades en intensiv insamlingsverksamhet som väckte ett
storartat gensvar såväl från industriföretag som från enskilda personer. På kort
tid insamlades tiotusentals historiska föremål, från det första lokomotivet på
Illinois Central Railroad 1836 till Howe’s första symaskin. Från hela världen
strömmade gåvor till — ett välkänt danskt bränneri bidrog med en modell av
sina anläggningar som tog två år att bygga!
Nu blev lokalfrågan akut. Rosenwald hade tidigt haft sin uppmärksamhet på
det enorma utställningspalats — Palace of Fine Arts — som byggts till den
ytterligt påkostade Columbian Exposition 1893, som staden Chicago, i skarp
konkurrens med ett flertal andra amerikanska storstäder, anordnade för att fira
400-årsminnet av Columbus upptäckt av Amerika. Byggnaden var delvis upp-
förd i provisoriska material och hade med tiden råkat i ett ganska bedrövligt
förfall. Rosenwald och hans museistyrelse lyckades emellertid efter segslitna för-
handlingar med de kommunala myndigheterna få nyttjanderätt till Palace of
Fine Arts. Ombyggnads- och restaureringsarbetet sattes igång 1929 — Wall Street
krisens år då den stora depressionen utlöstes.
Det blev en ytterligt kritisk tid för Chicago Museum of Science and Industry
— som namnet nu hade fastställts till — men Rosenwald ställde ytterligare medel
till förfogande och både ombyggnaden och verksamheten kunde fortgå utan av-
brott. (Allt som allt donerade Rosenwald inemot 7 miljoner dollar till museet.)
Man siktade nu på att öppna museet i samband med de omfattande manifesta-
tioner som planerades i Chicago 1933 för att fira 100-årsjubileet av stadens
grundläggning. Bl. a. skulle en stor industriutställning — A Century of Progress
— anordnas i Jackson Park. Trots ekonomiska svårigheter och chefsbyte lyckades
man få färdigt en mindre del av museet på försommaren 1933.
Under de återstående 7 månaderna efter öppnandet 1933 hade museet det året
över 300.000 besökare, främst tack vare A Century of Progress, som emellertid
stängde i oktober. Man lyckades då övertala praktiskt taget samtliga de företag
som ställt ut på denna industriutställning att donera exponaten till museet. Många
av dessa var omsorgsfullt utförda temautställningar och museet fick på detta sätt
ett överflöd av material som med större eler mindre modifikationer kunde flyttas
in direkt på plats allteftersom byggnaden blev färdig.
Men detta var ju en nödlösning — dikterad av depressionen — man hade
grundligt utarbetade planer på utformningen av de olika permanenta utställnings-
avdelningarna, som emellertid nu fick läggas på hyllan. Men vad utställningarna
beträffar fick museet genom detta arvegods en flygande start. Man kunde glädja
sig åt snabbt stigande besökssiffror, men de ekonomiska och administrativa pro-
blemen tornade upp sig. När byggnaden stod helt färdig i slutet av 1939 blev
krisen akut, med 375 000 dollar i driftsunderskott — och andra världskriget ett
faktum. Styrelsen övervägde att stänga museet, men dåvarande ordföranden,
den kände industrimännen Rufus A. Dawes lyckades övertala en av styrelsens
ledamöter under många år, Lenox R. Lohr, att inträda som ”arbetande styrelse-
ordförande”. Endast några veckor efter detta val avled Dawes hastigt i en hjärt- 143
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
