Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
han i rummet, så talade hon endast med honom
och upprepade oupphörligt sitt smekande »pappa,
pappa lilla, pappa lilla!»
Detta »pappa lilla» lät så synnerligen täckt
och putslustigt. Om man icke hörde Tanja i huset,
kunde man vara viss om att hon sof.
Alexander Dmitrijewitsch tycktes vara mycket
lycklig. Sedan han måst framlefva så många år
ensam med en sjuk,’ barnlös hustru, hade han
nu fått en hel familj, vid hvilken han var fäst
med hela sin själ. Han fick lära känna fröjder,
om hvilka han förut icke ens drömt.
Han älskade äfven sina tvillingar ömt. Oftast
gick han fram till dem vid tebordet, lutade sig
öfver dem, omfamnade dem bägge samfälldt, de
sutto ständigt bredvid hvarandra — talade ömma
ord till dem och kysste dem.
Men han brukade med en anstrykning af
vemod i rösten säga — ty det bedröfvade honom,
att hans äldsta barn icke voro alldeles som andra
barn — »nå, nå, se icke så ledsna ut, det blir
nog bra alltsammans».
Tvillingarna brukade då småle skyggt och
blefvo något muntrare.
Alexander Dmitrijewitsch älskade sin hustru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
