Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
69
mycket väl kommit ihåg hans ögon, och ju längre
de talat med varandra, desto mer välkänt
föreföll henne hans ansikte. Innan kvällen gått, voro
de som gamla vänner. De skrattade åt minnena
från den lilla staden, där de vuxit upp, och när
han skildes från henne vid hennes port den
kvällen, hade han bett att få komma och hälsa
på henne.
Efter den aftonen hade hon levat som i en
dröm: en dröm, som hon icke ville vakna upp ur.
Dagar och veckor hade förflutit i denna dröm.
Hon tyckte sig segla i en båt, föras bort
motståndslöst. Ibland, då hon var ensam, tyckte hon
sig väl höra bruset av vattenfallet, mot vilket
båten allt närmare gled hän, men det skrämde
henne ej–— Och ,nu... Den dag hon
upptäckte, vad hon hade gjort pch vad som väntade
henne, hade hon med ens blivit klarvaken. Han
hade rest då, men även om han varit kvar, skulle
hon icke ha anförtrott honom något. Det var
mannen hon var skyldig räkenskap: mannen, som
denna tid kommit så långt bort i hennes tankar.
Hon hade ingen att tala med, ingen att rådgöra
med. Det nya liv, som börjat röra sig inom henne,
vållade henne endast smärta. Själv ett barn, hade
hon ingen önskan att föda ett nytt liv till världen.
Om hon givit sig till denne andre av kärlek,
visste hon icke, kunde hon icke klargöra. Kanske
hade det varit hennes tryckande ensamhetskänsla,
som hade drivit henne i hans armar, kanske
hennes längtan att åter känna något starkare än
sig själv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
