- Project Runeberg -  En Dagdriverskas Anteckningar /
173

(1923) [MARC] [MARC] Author: Agnes von Krusenstjerna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

173

var icke något tvivel därom, och på långt håll
skulle hon se hans resliga gestalt och hans vita
häst.

Ända sedan barndomen hade det varit bestämt,
att de skulle gifta sig med varandra. Som helt små
hade de lekt tillsammans inne på gårdens svarta
och vita marmorstenar i hennes faders palats.
Så hade de skilts åt, då han hade blivit page åt
en riddare på en borg långt borta vid havet; men
när de efter långa tider åter träffades, hade de
upptäckt, att de alltid älskat varandra. Båda voro
de unga och vackra, och om ett år skulle han
föra henne som brud till sitt slott på andra sidan
de blå bergen. Det var därför hon med denna
längtan i blicken spanade ut mot horisonten; och
det var därför hon alltid viskade hans namn i
sina böner.

I en alkov inne i kyrkan stod jungfru Marias
bild. Där funnos alltid doftande blommor, och
vaxljus brunno dag och natt, upplysande
gudamoderns drag. Den heliga bilden var behängd
med kedjor, ringar och dyrbarheter; ty det var
sed, att den som kom långväga ifrån för att bedja
till madonnan offrade ett smycke för att hylla och
vinna henne. I själva verket liknade hon en
grannlåtsdocka, där hon stod och nära på tycktes
digna under sin tunga stass; men Caterina
Fonte-bono såg endast den goda himladrottningens hult
strålande och hugsvalande anlete. Hon knäböjde
varje dag framför hennes kjortelfåll. För henne
rymde himlen endast ett ljust kvinnligt väsen, som
förlät allt människokötts vilsna steg och kallade
alla förirrade till sitt blödande och värmande
hjärta. Modern, som tröstar sitt barn, var för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:59:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dagdriv/0179.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free