Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
Caterina Fontebono symbolen för den himmelska
kärleken, som renar och bygger sig över den
jordiska. I skenet från madonnans milda ögon
blev världen förunderligt lätt att leva i. Att färdas
genom livet i detta sken var som att gå på en
spång över ett bråddjup, med ett högt skrank på
bägge sidor om spången, så att bråddjupet ej
syntes: rädslan för djupet därnere blev en
omöjlighet. 1 denna tro fanns ingen svindel inför det
ofattliga: allt var fattbart, mänskligt och gott.
Då utbröt ett inbördeskrig i den trakt, där
Caterina Fontebonos älskade bodde. Folket, som
länge lidit av svält och förtryck, reste sig,
belägrade borgarna, skockade sig utanför murarna och
hotade att nedgöra varje adelsman i nejden. När
Caterina Fontebono fick bud om detta, dröjde hon
i timmar på knä framför madonnan och bad. De
mörka ögonen tycktes uppfylla hela hennes bleka
ansikte. Hon bad i stor ångest. Och hon tyckte
sig känna, hur hennes böner likt Abels eld stego
rätt upp mot himlen.
Dagarna förgingo. Allt mera oroande voro
underrättelserna från andra sidan bergen. Nu hade
de intagit en riddarborg, hette det en dag. De
dödade alla, som kommo i deras väg, ljöd det en
annan. De plundra slottets salar, förstöra
konstverken, dricka sig druckna av vinet i källrarna,
lät det en tredje.
Caterina Fontebono bad alltjämt. Men plötsligt
kände hon det, som om hennes böner icke längre
nådde fram. Det var, som om ett stort moln lägrat
sig mellan henne och himlen. En afton, då hon
kom ut från vespersången, såg hon rökpelare stiga
upp mot den klara luften bortom bergen. Det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
