Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246
Så snart solen börjar värma och glittra mot
fönstren, visar sig de långa
söndagsförmiddagarna, då kyrkklockorna i Ladugårdslandskyrkan
hela dagen ljuda för gudstjänst och begravningar,
en kvinna i en röd blus med ett magert långlagt
ansikte och stripigt gult hår, stramt uppvridet på
hjässan. Hon sitter då, så länge solen gassar mot
hennes fönster, alldeles stilla med slutna ögon och
uppåtvänt ansikte.
Hon måtte ha strängt arbete hela dagarna, ty
jag ser henne endast om söndagarna och ibland
någon solig vardagseftermiddag. Längre fram, då
det blivit varmare i luften, öppnar hon fönstret
och sitter vid det med samma intetsägande,
blundande ansikte och händerna, de stora
arbetshänderna, hårt knäppta.
Jag vet ej vem hon är, och ändå äro vi så
nära varandra, att jag skulle kunna ropa till
henne. Jag ville fråga henne, varför hon alltid
har röd blus och varför hon alltid sitter stilla i
solen och icke begagnar sin ledighet på annat
sätt. Men jag vill ej störa henne. Hon är icke
ung längre. När solen ligger på hennes ansikte,
kan jag se, hur skarp haklinjen är och hur mager
halsen, och fastän jag ej på så långt håll kan se
rynkor och veck, vet jag ändå, att de måste
finnas där kring ögon och mun.
Och jag sitter och stirrar på det slutna ansiktet
och den röda blusen och undrar, varför just denna
kvinna i livets invecklade labyrint av händelser
och sammanträffanden hamnat i sin röda blus i
solskenet i ett vindskupsfönster mitt emot mig.
Men jag funderar inte länge på detta problem,
ty är det inte just sådana saker man ser sig blind
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
