Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
och sin smak, och dessutom var det väl heller
icke mer än billigt att han icke glömde de
tjänster Hattingarna varit så lyckliga att kunna göra
honom hos rödskinnen den gången han, okunnig
om landets folk och seder, första gången kom
öfver till kolonierna. Då hade den unge Gustaf
Adolf varit en af de få, som stått vid Penns
sida den minnesvärda dagen då han förhandlade
med Lenni Lennape-indianerna under den höga
almen vid Shakamaxon och där visade dem sitt
fastebref med Englands kronas stora sigill.
Och då hade Gustaf Adolf Hatting också hört
kväkarkungen inför de röde männen i Guds
och mänsklighetens namn högtidligen förklara
grundsatserna för »the Holy Experiment», som
han på sitt språk kallade den fria och milda
styrelseform han nu, i kraft af sin af kung och
parlament erkända suveränitet, ämnade införa
på Delawares stränder, från den stilla Schuylkills
skogiga branter ända ned till Susquehannah.
Sedan, då Gustaf Adolf Hatting 1695 kom
till London på sin väg till Sverige, träffades de
i England. Också när han kom tillbaka från
Kalmar tre år efteråt, råkade han sin vän Penn
och fick genom honom tillfälle att se icke så
litet af England och societeten där. Men till
Kensington kom han aldrig, fastän han nog
själf hade haft lust att se den tappre kung
William — »prinsen af Oranien», som Penn
alltid kallade honom, när ingen annan hörde det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>