Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
»Ja, farmor,» svarade Evert Hatting
vördnadsfullt — lugnande. >\Jag kan se henne titta
fram bakom den ene negern.»
»Stackars lilla pyre, stackars lilla pyre ...»
mumlade gumman. Hon vaggade fram och
tillbaka med kroppen i sin senila otålighet.
När de kommit upp framför trappan, gick
Carl Adam Hatting själf ned och lyfte strax
den lilla flickan ur sadeln. Han tog henne på
armen och bar henne upp till sin moder.
»Detta är bror Marius’ dotter, mor,» sade
ban nästan högtidligt, i det han satte flickan
ifrån sig och lade hennes hand i den gamlas.
Han böjde sig själf ned och kysste barnet pä
pannan:
»Välkommen i vårt hus, Marion.»
Gumman hade sjunkit ned på en af de
hvitmålade trästolarna, som stodo däruppe.
Hennes händer darrade, när hon sträckte ut
dem mot flickan.
»Ändtligen,» sade hon, »ändtligen!... Det
har varat länge ...»
Marion visste inte riktigt, hvad hon skulle
göra eller hvad man väntade af henne. Hon
stod där i sin långa linneklänning med håret
i oordning, solbränd och upphettad af ridten,
rysligt förlägen under alla de ögon, som hon
kände vändas emot henne. Så såg hon upp,
rätade litet på sig och föll allvarligt på knä
framför sin farmor — såsom den gode herr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
