Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och så, midt under det de hålla oss så fast
som i en tvångströja med sina tullar och
monopol — att så till på köpet taga
beskattningsrätten från oss! Äro vi inte,» han reste sig
upp och slog sig hårdt för bröstet, »äro vi
kanske inte brittiska borgare vi som de?»
»Jo, gudfar,» hördes en allvarlig röst ur
mörkret. Det var unge William Hattings röst.
»Hör du det!» sade Livingston och brast i
skratt — godmodigt, plötsligt mycket lugnare.
»Hör på ditt eget kött och blod, du konservative
— svensk!»
»Gå och lägg dig, pojke!» dundrade Gari
Adam Hatting strängt. »Hvem har gifvit dig lof
att lägga dig uti hvad stort folk tala om?»
William gjorde inga invändningar, det kunde
inte komma i fråga. Han steg upp och bockade
sig allvarligt till godnatt för sin far och sin
namne. Men i djupet af sitt hjärta tyckte han
det vara hårdt och orättvist, att han ej fick
vara med, när de talade om en sak som han
— far kunde säga hvad ban ville — förstod
mycket väl.
Det var bekymmersamma tider — William
var icke den ende pojke på tretton år, som
visste det. Ända sedan den första tullkonflikten
i Boston för fem år sedan och efter domarefrågan
hade förhållandet mellan kolonierna och
moderlandet varit ganska spändt, och då efter Canadas
eröfring och freden i Fontainebleau faran för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
