Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
III.
ästa morgon reste herr Livingston — han
skulle vidare i affärer till Annapolis och
Williams-burg. När han tog farväl, kysste han Marion
som stilla, allvarlig och förskrämd, knappt hade
sagt ett ord sedan hon kom.
»Se nu väl efter henne, pojkar!» sade han
till Evert och William. »Sätt litet humör i
henne .. . Gif henne en af edra hundvalpar, eller
något,» föreslog han vagt.
»Hon kan få Vulkan — han är ändå halt,»
sade William ädelmodigt. Han såg ned på den
lilla flickan, som med lialfvantar på de solbrända
händerna, generad och främmande, stod och
nöp i sitt förkläde.
När herr Livingston och hans två
negerbetjänter ridit ut från gården, togo gossarna
beskyddande henne med sig upp på »salen».
Där satt hon bela förmiddagen ihopkrupen
bredvid den slöa sköldpaddan, som inte roade
henne det minsta, och tordes inte gråta af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
