Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
målaren har framställt henne i hel figur stående
bredvid en afbruten pelare, mot hvilken hon
stöder sig med armbågen. I den andra handen,
som hänger utmed kjolen, håller hon en grön
akaciakvist.
Så som hon står där — helt en face, med
sänkt hufvud och den litet spetsiga hakan
hvilande på den veckade colleretten, de stora
ögonen längtansfull och skyggt riktade åt
sidan, undvikande och flyende åskådarens blick
— har konstnären också säkert särdeles väl
lyckats få fram det veka, lätt exalterade och
ömt svärmiska uttryck, som tydligen af alla
ansågs så karaktäristiskt för hennes ansikte.
Det finns också en liten miniatyr af henne
från tiden strax innan hennes bröllop: ett litet,
ännu barnsligt ansikte under en liög hvit
hvar-dagsmössa med blå rosett i pannan — rundare
i kinderna och ined ett par stora, aflånga,
frimodigt uppspärrade brungrå ögon i en krans
af täta, styfva och långa ögonhår. Hon skrattar
inte, men hon ser ut som om hon när som
helst vore färdig att göra det.
Det var 1775 på våren som Marion blef
gift med den äldste af Carl Adam Hattings söner.
Partiet hade, så att säga, alltid varit
förutbe-stämdt ända sedan den första dagen Marion
som sin faders enda arfvinge kom till Christeen.
Ty när försynen sålunda i sin outrannsakliga
allvishet åter gjorde det möjligt, borde ju förstås
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
