Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
M
hon sade det — kände hon själf att hon var
alltför uppriktig både emot sig själf och emot
den andra, och att hon talade alltför sant. Hon
sade:
»Det är för det att jag är så rent desperat
öfver att William inte ville komma hem i dag.»
Sarah vände sig tvärt om och mätte henne
allvarligt med ögonen från hufvud till fot.
»När hon säger det» — tänkte hon, som
var tre år äldre än Marion och mycket klokare
— »så är det för det, att hon är så oskyldig,
att hon inte ännu själf begriper ... Men att hon
tänker det... I dag!»
»Ja» — och plötsligt, under Sarahs forskande
och allvarliga blick, blef bruden blossande röd.
Inte en enda gång förut hade någon under hela
dagen sett henne rodna. »Han är ju ändå Everts
ende broder . ..»
Sir Jolin Johnson i pudrade tinningsbucklor
och styf stångpiska kom med hatten under
armen stelt och gravitetiskt in i rummet för att
föra bruden ut till vagnen. Bakefter gick fröken
Wathier, ovant trippande på sina alltför höga
klackar, snörd och rak med händerna hårdt
ihopknäppta om sin lilla bönbok.
»Gud hjälpe oss alla den dagen då William
Hatting kommer hein igen!» tänkte hon.
Ett par dagar efter bröllopet — det hade
varit frost om natten och det blåste samma dag
en förskräckligt hård östanvind — blef Marion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
