Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
genom Livingstonerna fått tillträde, i hög grad
ökats, och nu hade äfven underrättelsen om
Lexingtonatfären tändt eld i hans blod. För
honom var det, som skett den 18 april,
afgörande, obotligt: engelska soldater hade på
befallning af kungens officerare skjutit på fredliga
brittiska undersåtar. Och det tycktes honom
som om dessa skott, hvilka nyligen växlats
mellan Massachusetts kullar, nödvändigt måste
ge eko ända bort till Alleghanybergen ocli ned
till stränderna af Savannah.
För William var det icke någon
öfverraskning att se Lee. Genom sina vänner visste
han, att denne måste passera Philadelphia, ocli
ban visste än ytterligare, att generalen, som tack
vare sin skarpa tunga satt sig ut med
regeringen i London, nu kommit till kolonierna för
att »visa dem sin sympati». Under samtalets
lopp fick han äfven höra, att generalen på sin
resa längs kusten bland andra besökt också
öfverste Washington på Mount Vernon, hvilken
i hela landet var känd såsom en af
oppositionens pelare i Virginia och en af den
»gemensamma sakens» förnämsta och outtröttligaste
förkämpar. Tystlåten som alltid, utan att direkt
söka närma sig den främmande gästen, hvilken,
trots sina kända radikala åsikter, alltid — tack
vare sin egenskap af engelsman och sina
aristokratiska förbindelser »hemma» — kunde vara
säker på den mest tillmötesgående artighet bland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
