Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
83
Carl Adam Hatting såg hvasst på sin son.
»Man kan märka, min gosse,» sade han
ironiskt, »att du inte har varit med om anno 45.
Jag vet inte, hvarför kronan skulle ha mera
miskund med rebellerna här än de hade med
skottarne för trettio år sedan ...»
Och då William icke genast svarade, tillade
ban allvarligt, med stor myndighet:
»Har du riktigt betänkt hvad det kostar
alt bära vapen mot Herrans Smorda?» Trots det
gammaltestamentliga uttrycket, som i
kväkar-sladen föll sig fullkomligt naturligt, talade han
utan salfvelse.
»Mitt lif,» svarade William lika allvarligt.
»Men på ett eller annat sätt är jag ju ändå
fullkomligt beredd att offra det för Amerika.»
Gubben teg litet. »Amerika», upprepade han
därefter tankfullt. Aldrig förr än nu hade han
riktigt förstått, hvad det ordet betydde i hans
sons mun. I hans tid hade det blott hetat
»Pennsylvania» eller — med en dimmig föreställning
om gemensamma intressen — »kolonierna».
Amerika — för första gången hörde han, att
delta var ett namn, som räckte vidt och famnade
mycket.
Från sidan, med en viss ofrivillig stolthet,
betraktade ban sin yngste son, för hvilken ban
alltid, just för det att han var så själfständig
och manlig — så »viril», som gubben brukade
säga — haft en stark hemlig förkärlek. Utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
